Utdrag ur Olle-boken

( sid 36 )
Andra som hamnar i en liknande situation som vi gjort, kommer i sin aningslöshet att göra samma misstag som vi - vända sig till polisen i tron att polisen har resurser och ambition  för att ta sig an deras problem.
Och så går dyrbar tid förlorad, möjligheten att säkra fynd och uppgifter förspills. Så småningom kommer den som råkat ut för bekymmer till en insikt: Polisen hade ju inte några resurser, ingen beredskap, inget kunnande. Möjligheterna till att ta tag i problemet har gått förlorad, möjligheter till fynd har utplånats, minnesbilder har suddats ut eller förvanskats.

Det är nödvändigt att vi redovisar våra erfarenheter, så att allmänhet och politiker får veta hur vårt samhällle,
 som utlovar omsorg och trygghet för alla med borgare, fungerar för den som verkligen råkat ut för svårigheter.
Det finns ingen myndighet, det finns ingen företrädare för någon myndighet, som tagit kontakt med oss under den här svåra tiden och frågat hur vi klarar av vår situation, mentalt och ekonomiskt.
Det finns ingen politiker, det finns ingen företrädare för någon politisk organisation, som spontant tagit kontakt med oss under den här tiden och intresserat sig för vår situation.
Ytterst få av de politiker som vi uppvaktat har bevärdigat oss med ett svar. De få som svarat har gjort det med samma ord och attityd som kaptenen i Frödings dikt:
Havet välte, stormen ven.
En man över bord, kapten!
-Jaså.
Ännu kan en lina den arme nå!
-Jaså.
En av de få politiker som svarat är Olof Palme. Han svarade att han som politiker inte hade vare sig rätt eller möjlighet att lägga sig i polisens arbete. För övrigt hade han fullt förtroende för den svenska polisen...

Jag berättar inte för att kverulera. Men jag berättar för att någonting av våra bittra erfarenheter ska kunna komma till nytta, ligga till underlag för en diskussion om myndighetens ansvar, men kanske främst om dess resurser, kunnande och ambitioner.Ingenting förs ju framåt, ingenting har ju möjlighet att växa till och förbättras om inte verkligheten redovisas.
Det är därför jag skriver. Jag vill att Olles liv ska få betyda någonting. Hans liv, och våra tunga erfarenheter, får ju inte bara sjunka ner i den slöa och bekväma glömskan. Print This Post