Hej ungdomar

i alla åldrar!
Jag sitter här och bläddrar i mina gamla pärmar. Och konstaterar, att det som jag skrivit och beskrivit alltifrån Olles försvinnande 1983 och framåt genom åren, är samma tröstlöst resultatslösa gnetande.

Således i ett brev till Hulda på Island 1988:
För att börja med det som ligger närmast hjärtat: Olles försvinnnaande.
Det händer ingenting i eftersökningen. Allting är lika tyst, ledsamt, overkligt. Det som hänt från polisens sida är att man avdelat en trött gammal man, att nu några månnader före sin pensionering syssla med Olles försvinnande och ett annat uppmärksammat och olöst fall här i Sundsvall, elvaårige Johan Asplund.

 Han har gått igenom det material som finns i utredningen och konstaterar - det som vi från första stund försökte förklara för polisen - att Olle var en vanlig och vänlig pojke  och att det inte finns någon grund för antagandet, att han den aktuella kvällen skulle ha varit påtagligt alkoholpåverkad och att han kan ha dränkt sig i Selångersån, "frivilligt eller av våda."
Svensk polis!
O hav av dumhet! Trånga reden, små sjöar, små äro människornas sinnen...
( Havamal)
m v h Ruben

Olof Högberg

Olof Högberg

Jag har i ett inlägg redovisat hur den barske Olof Högberg såg på rättsväsende och samhällsförvaltning i sin hemprovins, som han kallar rikets SKRÄPVRÅ.

Nu infaller den 17:e oktober, det dystra och minnesvärda datum som inleder den andra boken, MÄSTER SARA, i Olof Högbergs mästerverk DEN STORA VREDEN.

Inför denna minnesdag finner jag det lämpligt att återge några fragment ur ”VREDEN” och fråga, om Högbergs uppfattning har aktualitet i vår tid och i vårt samhälle:

Ur del 1, sid 78:

Ditt besvär är nu avslaget, och föga skäl haver du att snarligen komma åter…

Sid 84:

Ingen aktas så klen i södern, att han ej räknas god åt oss här i Norden. Här tarvas de bästa ämbetsmän och bestås de sämsta…

Det var bara en fundering, hälsningar,  Ruben