lördag 22 juni 2013

Överste Berggren


 

ÖVERSTE BERGGREN:

Referat av tal till Kungl.Norrlands Artilleriregemente efter Vintermanöver 1950: ( utdrag )

 

…Att vara frisk är beroende av viljan!

Vill man vara frisk  Är det ingen risk Att man blir sjuk!

Jag är femtiofem år. Och infekterad! Men behöver för den skull inte intaga sängen

Utan kan vara uppe  Och ute in terrängen!

-           

-          Ur Tal till Norrlands artillerister vid hemförlovning 1950:

Hästens roll och uppgift inom Artilleriet ifrågasätts alltmer. Många menar att HÄSTEN inte längre har någon plats inom vårt försvar.  Många menar att det hästanspända artilleriet inte är funktionsdugligt. Ingen uppfattning kan vara farligare och felaktigare!

Vad händer när vi i ett krigsläge avskärs från förbindelserna utifrån?  Vi får inte olja, ingen bensin. Då står vi där med våra motorer! Kanonerna kommer inte att kunna förflyttas till utsedda batteriplatser. Våra haubitsar kommer inte att kunna aktiveras vid fronterna. Underhållssystemet fungerar inte. Den utrustning som behövs för fältoperationer blir liggande i förråden. Soldaten kommer att uppleva en smärtsam brist på mat och andra förnödenheter och kan inte fullfölja sina stridande uppgifter. Vårt försvarsuppdrag kan inte utföras!

 Då är vi beroende av våra hästar! Det svenska skogsbruket, det svenska jordbruket, är på samma sätt beroende av HÄSTEN! Inom alla sektorer i vårt samhälle har hästen sin plats, sin uppgift.

Sverige, och framför allt Norrland, behöver hästkarlar. Det är en hederssak för A4 att utbilda goda hästkarlar. Det är med största tillfredsställelse jag konstaterar, att den årsklass som nu rycker ut HAR UTBILDATS TILL GODA HÄSTKARLAR! Jag är stolt över er, framför allt över Er, spannkuskar och stångryttare, som på ett så utomordentligt sätt tillägnat er undervisning och träning, och för den respekt och vänskap som ni visar vår bäste vän i krig och i fred: HÄSTEN!

Jag önskar jag kunde säga att samtliga enheter inom vårt regemente på ett förtjänstfullt sätt skött sina uppgifter. Jag önskar jag kunde säga att samtliga batterier iakttagit den ordning, och den disciplin, som förväntats. Men det vore i strid mot mina principer att ge erkännande och beröm till någon enhet som inte förtjänar detta. Samtidigt som jag uttalar min tillfredsställelse över regementet i stort, kan jag inte undgå att nämna SIGNALBATTERIET som sorgligt nog drar ner det höga betyg som regementet och årsklassen i övrigt förtjänar.  Femte batteriet, och då i synnerhet andra tropp, har icke visat den mognad som jag förväntar av soldater i fält.  Det finns individer i denna tropp som tror att krigsmakten är en lekskola. Jag har därför beslutat, att femte batteriets andra tropp tills vidare kvarligger i kasern. Under en veckas tid kommer signalisterna att kommenderas till intensiv tjänstgöring i stallarna. Rykt, utgödsling och hovkratsning står på programmet. Signalisterna skall lära sig respektera vår vän och arbetskamrat: HÄSTEN!

ÖVRIGA: GIV AKT! Härmed hemförlovar jag ÅRSKLASSEN! Lediga! Höger vänster om, MARSCH!

37-bom

 

 

tisdag 4 juni 2013

Du tappre läsare


Du tappre läsare,

som då och då knappar in på min blogg, endast för att konstatera att där finns ingenting att hämta.

Ja, vad kan jag göra? Jag har redovisat allt som finns att redovisa:

 Sakinformation – vår eftersökning – myndighetens likgiltighet – polisens lögner – och 30 års tröstlösa funderingar, funderingar…

 

Men jag kan ju berätta om vad som händer nu här på våra breddgrader, t ex att Rikets högste polischef fick ett sammanbrott när han för någon vecka sedan visiterade polismyndigheten i Sundsvall.

 

Det hedrar ju honom att han var så känslig. Men vi som på lokalplanet tvingas att ha kontakt med denna myndighet får inte bryta ihop, när vi konfronteras med dess enfald och ovilja.

T ex - Den mörkklädde pojke som iakttagits på gatuköket var ointressant i det som gäller Olle Högbom. Den pojken var nykter och Olle var ju berusad…”

 

Sånt skaver. Efter nära trettio år: VAD ÄR DET FÖR SLAGS FOLK VI HAR RÅKAT UT FÖR?

 

Hälsn. Ruben