måndag 3 januari 2011

Från Olles hemsida: Polisens attityd

Om Ollesidan:
Min nya dator och jag kommer inte så bra överens. Men jag ska väl lära honom vem det är som bestämmer!
För övrigt på Olle-fronten - ingenting nytt.
Och frågorna om polisens agerande kvarstår. Varför detta ljugande? Varför denna ovänliga, rent ut sagt fientliga - attityd till oss, till Olle och ärendet? Anslaget anges av polismannen Håkan Larsson:
"... typisk buslägenhet. Snäppet värre än en kvart. Lägenheen mörk, ostädad. Tapet trasig. Sängarna, soffan, obäddad. Tre trasiga pinnstolar i köket."
Fastighetsskötare Svensson, som var med vid samma tillfälle, berättar enligt förhörsprotokoll:
-Lägenheten välstädad. Sängen bäddad. Lägenheten inte särskilt mörk. God ordning."
Mamma Kerstin, som kom in i lägenheten någon timme efter polisens och Svenssons besök, berättar i förhör:
-Jag kom in i lägenheten på fredagseftermiddagen 9/9. Noterade att lägenheten var välstädad och prydlig. Noterade - med rörelse - att Olle hängt upp tvätten, ordentligt och noggrant.

Nu var lägenheten inte i bästa skick. Den var nersliten, med trasiga tapeter i köket, men vi hade köpt den i befintligt skick, och Olle hade planerat hur han skulle rusta upp den under höstlovet.
Nu gick polisen ut med beskrivningen att  lägenheten var en kvart, att Olle var missbrukare och tillhörde det ökända Nacksta-klientelet.
Man ljög också grovt och fult om Olles klasskamrater:
-Det har supits någonting alldeles förskräckligt på den här klassfesten.Alla var mer eller mindre redlöst berusade! ( kommissarie Sven Österlind )
Fyra av klasskamraterna körde egen bil till och från klassfesten. Alla - med ett undantag - var i skolan följande dag.
Polismästare Rolf Stenberg underrättade press och allmänhet:
-Redlöst berusad Olle Högbom har på alla fyra kravlat sig ner till ån för att pissa. Där har han ramlat i vatnet, fått en kallsup och drunknat."

Vi förstår att Olle utsatts för en våldshandling intill Gymnastikhuset på Floragatan. De poliser, den polispatrull, som förgått sig mot Olle, är naturligtvis tacksamma över att ha en så stor beskyddare som Rolf Stenberg.
Vi som har polismössa ska hålla ihop!
-
                                                                                               R H    07 12 13
Nyår -07
GOTT NYTT ÅR , Ollesidans läsare och debattörer!
Det är väl lika så gott att jag slutar ställa frågor till, och om, polisen. Det blir i alla fall inga svar. Jag måste säga att det är ett konstigt släkte. Jag har arbetat tillsammans med finnar, jämtar, ester, letter, ryssar, tyskar, kramforsbor, och jag har aldrig haft några svårigheter att förstå eller göra mig förstådd.
Men när jag försökte samtala med vår egen svenska polis var det STOP!
-Vi ptatar inte med folk! Vi håller förhör. Rutiner! Öh, öh, öh, vov,  vov, vov...

Så mycket vågar jag säga att den myndighet, de poliser som handlagt utredningen kring Olles försvinnande, inte agerat med syfte att ta reda på vad som hänt honom.
                                                                                                 R H  
07 01 01
tisdag 19.6 -07
Du engagerade och balanserade läsare av Olle-sidan:
Du, liksom alla andra normala och tänkande människor säger:
-Men nog är väl du, Ruben , helt insnöad i din kritik av polis- och rättsväsende!
Det är förståeligt, men du måste ändå fatta att verkligheten inte förhåller sig som du beskriver. Du är ensidigt  negativ på ett sätt, som gränsar till mytomani."

Jag ska återge en episod från det allra första sammanträde vi föräldrar hade med polis- och spaningsedning rörande Olles eftersökning, och du får själv göra din bedömning.
Från polisens sida deltog polismästaren, samt de två polismän som företrädde spaningsenheten.
Jag hade tvingats gå ut efter det att polismästaren krupit på alla fyra som en hund för att visa, hur berusad Olle hade varit den aktuella kvällen.
Kerstin satt kvar. Sa:
-Jag märker att jag misslyckats med att berätta vem, och hur, Olle var!"
Polismästaren:
-Nå, hur var Olle då?
Kerstin:
-Olle var ordningssam och ordentlig. Omtänksam. Lite av en drömmare."
Polismästaren:
-Det barn som man mister idealiserar man lätt!"
. . .
Kerstin kommer ner i bilen. Vit i ansiktet. Så gott som medvetslös.
. . .
Vaad är det för slags folk vi råkat ut för?
                                                                                                   R H 07 06 19 Print This Post

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar