Resonemanget var följande: Om det låg ett brott bakom Olles försvinnande, visade statistik
att gärningsmannen i första rummet skulle sökas bland de närmaste anhöriga. Mor och syster var inte aktuella - det fanns inte något statistiskt underlag för en sådan hypotes. Broderna, Lars, kunde också uteslutas, eftersom denne bevisligen varit bortrest vid tidpunkten för Olles försvnnande.
Återstod således pappan!
Kriminalgänget svalde idén, inspirerade som var var av den lyckade och snabba lösningen i Ö-vik. Här hae ju kvinnan bragts om livet av sin sambo!
Och det fanns skäl att syna pappan lite närmare i sömmarna! Han, liksom hustrun, tilhörde en extrem religiös sekt! ( Härnösands Baptistförsamling )
-Och då förstår man ju vilken inställning han har till en son som super!"
Pappan har påträffat sonen i Sundsvall, redlöst berusad. Slagit ihjäl honom. Tagit med kroppen upp till skogsgården i Jämtland, dit han åkte sent på torsdagskvälen. Gömt kroppen där.
Det skulle ha rått dåliga förhållanden mellan pappan och sonen. De bråkade, slogs, ofta.
( Mor Kerstin hade i ett förhör råkat säga, att Olle och hans pappa bråkade ofta. Hon avsåg att säga "brottades". Hennes felsägning skrevs nu in i protokollet som:-Olle och hans pappa slogs ofta...)
Utredningsledaren hade också skrivit in i sitt protokoll att " Olles far ska nog synas lite närmare i sömmarna! Det har kommit uppgifter om att han ska ha gråtit och skrikit dygnen efter Olles försvinnande. Typisk indikation på dåligt samvete..."
Nu drog man igång en utredning som skulle pågå i drygt två år, tills man insåg att man var snett ute. Bland annat genomförde man en omfattande utredningav alla, som mer eller mindre figurerade i den älgjakt som drevs på den här jämtländska gården, där jag hade ansvar för skogsbruket.
Man frågade gubbarna i jaktlaget - som efter tre år inte riktigt visste vilken jaktvecka det var fråga om. Man frågade älghunden Karr, som desvärre inte heller kunde lämna något bestämt besked. Man gick ut i skogen för att fråga älgarna, men utan resultat.
Men en man i jaktlaget kunde ge besked: - Högbom var nog inte alldeles riktig i skallen!"
Den här mannen var av någon anledning lite sne på mig. Jag hade tydligen trampat honom på tårna.
Dessutom satt han i rätten. Han kände en kollegial samhörighet med lagens och rättvisans företrädare.
Och den ambiöse nämndemannen berättar:
-Högbom stod en morgon här vid spisen och kokade ägg, som han skulle ha som matsäck i skogen. Han knackade med skaftet på en bordskniv på äggen och sa:
-Jag begriper inte det här! Nu har jag kokat dom här äggen i tjugu minuter, och dom är lika hårda ändå!"
( Det var du Olle, som brukade köra den här sketchen med äggen .Olle, Olle! Inte får man väl skämta om så allvarliga saker. Tänk om det råkar finnas en polis, eller en nämndeman i närheten...)
Ja, så släpade åren sig fram. Vi försökte finna nya uppslag. Vi fick kontakt med s k "SIARE" , och fick en intressant och dyrbar inblick i deras värld och verksamhet. Men inga svar. Vi anlitade en privatdetektiv, vi annonserade i lokal- och rikstidningar, vi utlovade en belöning på Etthundratusen kronor tll den som kunde ge en anvisning om vad som hänt Olle - och vi blev blåsta på åtskillliga tusenlappar av en förslagen skojare. Allt var låst, tyst, svart. Ohyggligt. Och vi sa till varandra: -Ingen skulle behöva ha det så här tungt."
Kriminalgänget arbetade enligt de direktiv man fått av polisledningen i Sundsvall:- Pappan kan ha med sonens försvinnande att skaffa!" Man drev en närgången utfrågning om hur vi levde som familj, man utredde och undersökte vanor och beteende.
Vi sa: -Vi har inte begärt någon social-pdykologisk studie om hur vi lever som familj. Vi har begärt en uredning om Olles försvinnande. Utred uppgifterna om att han kan ha blivit utsatt för våld på Floraatan!
Gängets ledare sa:
-Försöker ni avleda! Jo jo, sånt känner vi till!"
Man tog kontakt ned ungdomar som kortare eller längre tid bott i vår familj. Man jäktade Sverige runt för att få tag i sådana personer. Och man fick svar på ledande frågor: -Jo, Högbom kan nog uppfattas som lite underlig. Han har så buskiga ögonbryn!" Någon hade en gång hört Olle säga: -Ja, han är ju som han är..."
En flicka som under den här tiden var nära förbunden med en av Olles skolkamrater, kunde berätta i förhör:
-Olles pappa verkar vara en underlig person. En gång TOG han i mej! Det var väldigt otäckt."
Så, efer dryga två år av utredning kom man till insikt om att man kanske var snett ute.Utredningen kring min person avbröts.
Men gängets ledare flinade och sa: -Du kan ha gjort det ändå!"
./.
Print This Post
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar