måndag 22 juni 2020

POLIS I SVERIGE OCH I U S A


I USA blir det ett våldsamt rabalder när en polisman råkar ta död på en svart medborgare. När en svensk polis råkar ta död på en svensk pojke, blir det på sin höjd ett frågetecken i pressen.
-Sånt händer inte här!”
Jag tror alltså – på fullt allvar – att polis i Sundsvall har tagit livet av min son Olle. Olle, 18 år, är försvunnen efter en skolfest. Polisen ---Länspolisen - har en förklaring: - Den som är så berusad som Olle var den aktuella kvällen, får ju till en del skylla sig själv om han råkar ut för olycka!”
Nu är det ju egendomligt att det enbart polisen som vet, att Olle var berusad. Andra som träffade honom den här kvällen – klasskamrater och en timmerbärgare – uppfattar inte Olle som onykter. Jag tror att polisen ljuger. Jag tror att Olle gick rakt in i den fälla, som polisen gillrar vid Flickskolan för att fånga den tjuv som gjort inbrott i skolan. Uppe vid järnvägsövergången väntar Olle på sin kamrat Axell, som tidigare på kvällen dragit ut på stan. De hade sina cyklar intill fastigheten vid E14.
Nu hör Olle utryckningsfordon och trafiksignaler längre ner på Floragatan, intill det s. k. Gymnastikhuset. Nyfiken och utan misstankar kommer Olle travande. Han välkomnas av en polispatrull, under befäl av den ökände Eriksson. Olle får några barska frågor om vad han heter, och varför han är i Sundsvall? Olle blir rädd. Hans stamning blir värre än vanligt. Irritationen stiger:
Svara om du kan!” Han får några raska slängar av polisbatongen. Ett vittne hör någon – en mansröst – skrika AJ; AJ….
Jag har ingen uppfattning om hur Olle dör. Det kan ha skett på samma sätt som det skedde i Amerika: En övernitisk polisman kväver honom.
Jag kan följa Olles steg ner mot Gymnastikhuset. Här slutar Olles fotspår. Härifrån har han alltså på något sätt blivit fraktad. En vittnesuppgift – som mörkades för oss anhöriga – antyder att Olle kan ha sänkts i Alnösundet.
Sånt händer inte här! En stengrundad mentalitet förklarar pressens och allmänhetens tystnad. På sin sida har polisen det svenska tänkandet, den svenska trötta demokratin.
Övergripande organ i vårt samhälle, J O, J K, Landshövdingar, Landtingsmän, Riksdagsmän, har granskat ärendet, nåja, kanske inte granskat, men i alla fall uttalat sin aktning för all granskning som sägs ha bedrivits, i varje fall varit avsedd att bedrivas…
En annan gynnsam pluspoäng som tillfaller polisen, är TIDEN! Tiden som med tiden löser alla problem.
Nu är jag trött. Ser tillbaka. Minns åren av sökande. Minns år av misslyckande. Åren av sorg. Ordet som faller ut är RESIGNATION.
Lilla Olle! Min son! Jag sörjer dig och jag inte kunnat göra någonting för dig..
Någon bråkar på mig över att jag bråkar för mycket. Varför skulle jag inte bråka? Det är ju min son det gäller.
Någon bråkar på mig över att jag kritiserar polisen. Jag kritiserar inte polisen. Jag redovisar endast vad som händer i ett samhälle där polisen förvaltar ett oerhört förtroendekapital. Hur förvaltar man, och använder, detta kapital?
                                                                             Ruben Högbom

Print This Post

1 kommentar:

  1. Hej Ruben, jag har lyssnat på boken om Olles försvinnande och din kamp sedan dess. Jag sträcklyssnade. Det gick inte att sluta. Jag blir så upprörd och ledsen över allt som hänt dig/er. Jag hoppas innerligt att ni får svar som känns trovärdiga. Klart att man som förälder inte ger upp. Men så fruktansvärt tufft det varit/är för er/dig. Jag är verkligen ledsen för att du mist din son och blivit bemött på det sätt som du blivit under alla år. Jag var bara tvungen att skriva något till dig. Jag kommer fortsätta att följa vad som händer och håller tummarna för att du får svaret på frågan du sökt så länge.
    I all välmening och med förhoppning om att du ska få veta vad som faktiskt hände den dagen Olle försvann, hälsningar Jenny

    SvaraRadera