(sid.35)
Det är nödvändigt att berätta om Olle och om våra upplevelser efter det att han försvann.
Vi måste få berätta för vår egen skull och för hans kamraters skull. Det är nödvändigt att det inte glöms bort hur Andreas och AnnaKarin kämpade för att finna sin kamrat, hur våra grannar - Anders och Joel och alla andra - satsade dagar och veckor i sökandet och körde hundratals mil.
Det är nödvändigt att vi berättar hur illa vi farit - vi föräldrar, Lars och Maria, Olles alla kamrater, närstående släktingar. Vi berättar inte för att beklaga oss för att någon skulle tycka synd om oss - men det kanske vi också har behov av - men för att försöka förklara vilken ohygglig påfrestning det är att förlora ett barn, sin bror, sin bäste kamrat... och därtill inte veta vad som hänt honom.
Det kan förklara varför det blivit så tyst omkring oss, varför det blivit så mörkt i vårt hus om kvällarna. Det finns ingenting som tär så hårt som sorgen. Och till sorgen läggs ångest och ovisshet.Till detta läggs frågornaa om polismyndighetens agerande. Och självanklagelser: Tänk om vi hade förstått ... tänk om vi själva hade undersökt den uppgiften...
Nu säger du att vår tillvaro är full av tragedier.Varje dygn sker olyckor in trafiken, i arbetslivet. Unga människor dör i sjukdomar, samhället är fullt av tragedier som orsakas av dårskap och våld. Vårt problem är varken speciellt eller unikt.
Och ändå: En tragedi som är definitiv måste man resignera inför. På något sätt måste man, efter att ha sett verkligheten, finna en väg som gör det möjligt att leva vidare.
Men att leva meed en sorg, en förtvivlan, och i ett sökande som inte har något slut - hur kan man beskriva det? Du ska i varje fall inte bli förvånad över att det blivit så mörkt i vårt hus om kvällarna, så tyst omkring oss. Det är ju också nödvändigt att vi berättar om våra erfarenheter, berättar om våra kontakter med polismyndigheten, med politiker, berättar om vad vi lärt oss under den här hemska tiden. Om inte vi redovisar våra erfarenheter så kommer ju ingenting till nytta. Vår erfarenhet tillför ju inte vår samhällsgemenskap någonting av värde om inte vi berättar om den.
./
Print This Post
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar