De åtta år som T Q och van der Kwast dominerade vår tillvaro, var en ohygglig belstning på en redan alltför tung börda. Till en början böjde vi oss för det klara budskapet. -Thomas Quick har erkänt att han mördat Olle och har delgivits misstanke om mord."
Efter en tid började vi ställa frågor:
-Varför kommer inte Olle-fallet upp till utredning och åtal? Han har ju delgivits misstanke om mord -94 02 21 - samtidigt med Charles Zelmanovits. Varför tillåts T Q undan för undan ta upp nya fall?"
Utredaren/åklagaren i ärendet T Q, van der Kwast, svarade:
-Samtidigt med polisförhören genomgår T Q en terapeutisk behandling, som syftar till att han skall kunna återfinna de minnen, som fötrångts genom de övergrepp han utsatts för som barn. Utredningen måste ske varsamtoch på Quicks villkor. De skilda fallen utreds i den takt som hans minesbilder klarna och blir aktuella i hans medvetande. Det är ingenting som kan forceras."
När vi frågade den polisenhet, som enligt vår uppfattning, hade ansvaret för utredningsarbetet rörande Olle, sa man:
-Tja, det drivs ju en utredning kring T Q och vi måste avvakta resultatet av den utreningen innan vi börjar söka efter andra eventuella spår eller uppslag!"
Vi uppvaktade skilda rättsinstanser med begäran om att få ta del av det material, som låg till grund för brottsutredarens åtgärd att delge T Q misstanke om mord på Olle. Svaret från de skilda instanserna var enhälligt :- Avslag!"
Vi hamnade till sist i Regeringsrätten; -Ni äger som föräldrar inte rätt att ta del av något utredningsmaterial som rör T Q!"
Christer van der Kwast triumferade! Han uppnådde det som ingen annan åklagae i Sverige uppnått:
Att vinna åtta mål på raken!
Jag hade nu skaffat mig en uppfattning om T Q. Jag hade tagit reda på hans levnadsförhållanden vid tidpunkten för de olika brotten. Jag hade sammanträffat med hans tidigare arbetskamrater, med hans kompanjoner, och med några av hans syskon. Jag hade haft kontakt med de s k "medgärningsmännen", de som det varit fysiskt möjligt att nå.
Jag hade besökt alla " brottsplatser" i Sverige och i Norge. Jag hade jämfört terrängförhållandena på dessa platser med förundersökningsprotokollen, och med referaten från de olika vallningsresorna.
Jag hade bevistat rättegångarna, med undantag för de två första, Piteå och Gällivare.
Jag hade således undersökt hans möjligheter att utföra de brott han erkänt.
Min slutsats var att T Q inte utfört något av de brott han erkänt, och för vilka han dömts som gärningsman i åtta fall.
Fanns det då någon möjlighet att han skulle ha kunnatt ta livet av Olle?
Min utredning visade att under den vecka som var aktuell, skötte T Q ensam den kiosk som bröderna Bergwall tre veckor tidigare öppnat på Koppartorget i Falun.
Dessutom var T Q den av syskonen som ordnade detaljerna för moderns begravning. Modern hade avlidit den 2:a september, begravningen ägde rum den 10:e. Olle försvann den 7:e. ( 1983 )
T Q torde ha haft det svårt att hinna upp till Sundsvall - 30 mil - och lika långt tillbaka - hitta en pojke i Sundsvall att slå ihjäl, stycka och gömma undan honom, och ha sin kiosk öppen för tipsmottagning på torsdagmorgonen.
Svammel! Men för oss var det ett otäckt och slitsamt svammel. Utredningen kring Olle blockerades av denna galenskap.
Men hur skulle vi kunna välta undan T Q och van der Kwast från det som gällde Olle?
I februari 2002 kom så det underliga brev i vilket van der Kwast meddelar, att utredningsarbetet rörande T Q inte kunde drivas vidare. T Q hade tagit så illa vid sig att vi ifrågasatt hans uppgifter, att han avbrutit samarbetet med utredningsledaren Seppo Penttinen.
-T Q är i behov av en tids vila, skriver van der Kwast. Han behöver en s k TIME-OUT. Hur lång denna time-out kan bli, kan ej nu bedömas."
van der Kvast upplyser också att han lämnar ärendet T Q.
-Men om någon annan åklagare vill ta upp ärendet, så är detta fullt möjligt. Men jag tror inte att så kommer att ske."
Avslutningsvis i detta brev medelar van der Kwast i egenskap av Överåklagare att
FÖRUNDERSÖKNINGEN RÖRANDE MORD NEDLÄGGES I SIN HELHET
Så var det med det! Van der Kwast hade spanat in mer vinstgivande affärer i muthärvorna bland företagsdirektörer.
Och som det står i de gamla isländska berättelserna:-Han är nu ute ur sagan.../.."
Men i åtta långa år hade van der Kwast och hans medhjälpare blockerat utredningsarbetet i Olles ärende. Oskyldiga personer hade dragits in i utredningarna och utsatts för trakassarier av press och pöbel.
Sju gärningsmän har gått fria tack vare de fällande domarna mot Quick.
Och vi sitter kvar i samma smet.
Print This Post
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar