Himalaya

Himalaya.

Detta dokument blir det sista från Olles låda.

Om det fråga om ett utdrag ur en bok, referat av ett föredrag, eller en egen fantasiskapelse, vet jag inte. Men såhär skriver Olle:

- - -

Mahiura Mahata, son av Mahar Mathata, lämnade vid tretton års ålder sitt hem. Han var sin fars tredje son, den 54:e Mahathana.

Mahiura var djupt religiös. Han hade länge längtat efter detta, att med sin fars tillåtelse lämna sitt hem och bege sig upp i bergen för att söka sanningen. Friden, rättvisan, verkligheten och sanningen.

Det var en tidig morgon när Mahiura stolt och utan att se sig om gick ut ur sin hemby. Väl ute ur byn, på säkert avstånd från iakttagande blickar, satte han sig ned på marken. Han hade ofta lekt här som barn och kände väl till varje sten och varje träd han såg, och varje ljud han hörde från den uppvaknande byn. Trots sin stora uppgift, trots den glädje och stolthet han kände över att av världsalltet blivit kallad, kände han nu en stor ensamhet. Han hörde stojet av barnen som lekte kring hyddorna, han hörde kvinnorna som samlats nere vid brunnen, han hörde gemenskapen, tryggheten. Men han visste också att det inte längre fanns någon plats för honom denna gemenskap. Återvände han nu skulle han inte mötas av annat än föraktfulla blickar och ord, viskade bakom hans rygg.

Så Mahiura Mathata reste sig, tog sitt lilla paket med risbröd, såg tillbaka en sista gång och vandrade sedan med raska steg mot sitt nya hem.

- - -

Han hade vandrat många timmar, solen hade redan passerat sin banas höjdpunkt, när han mötte en gammal grå man, som gick långsamt stödd av en käpp.

- God dag, gamle man! Kommer du från bergen?

- Ja, jag kommer från bergen. Där har jag tillbringat hela mitt liv med att söka sanningen.

- O, store man, utbrast Mahiur, du som hela ditt liv sökt sanningen, lär mig, berätta för mig!

- Ja, jag har sökt i hela mitt liv, sade den gamle sakta. Och jag har funnit. Jag har funnit att stjärnan lyser, inte för att skänka dig ljus på vägen, utan endast för att den finner nöje häri;

Gud skapade inte världen för att du skulle ha någonstans att leva, utan endast för att han ville visa sig själv att han kunde.

Dina föräldrar födde inte dig till världen för att glädja dig, utan för att glädja sig själva.

Men trots detta så vägleder dig stjärnans ljus på mörka vägar, trots detta så ger dig världen en plats att leva och trots detta finner du nöje i det.

Så lev och gläd dig åt blommornas prakt, åt syrsornas spel, åt kvinnans fägring, även om den ej är menad för dig…

./.

Olles papper

Olles papper

I en papplåda har mor Kerstin plockat ner det som fanns i Olles skrivbord.

Här finns ett munspel, ett glasögonfodral med texten EDSTRÖMS OPTIK, Härnösand, ett klassfoto, troligen från 9:an, där Olle poserar med sitt yviga hårsvall.

Här finns kvitto på en inbetalning till Postverket på 340 kronor: Inbokad UPPKÖRNING FÖR KÖRKORT.

Här ligger ett hopvikt blädderblock, där klasskamraterna med stora bokstäver hyllar sin frimodige, halsduks-prydde kamrat, som vågat dansa i matsalen inför tanterna.

Här ligger ett par uppsatser, scheman, och några valhänta diktförsök.

Jag bläddrar igenom bunten med skoltidningar och får en uppfattning om nivån på 80-talets skolhumor. Här finns väl inga höjdare. En begåvad elev har i en teckning beskrivit vägnätet i Älandsbro:

Två parallella streck, som överkorsas av ett tredje….

Detta är alltså det som fanns i lägenheten på Olles skrivbord.

Det kan hända att det fanns mer material i Olles skol-skåp. Vem som rensade bort detta material vet vi inte. Kanske polisen…

OLLE

OM NI SER NÅGOT RÖTT SOM LYSER

ÄR DET OLLE SOM INTE FRYSER

OM HALSEN, FÖR HAN HAR EN REJÄL

HALSDUK PÅ TILLS TJÄLEN

GÅTT UR MARKEN, DET ÄR VISST OCH SANT.

ÅH, LILLA OLLE! DEN LYSER SÅ GRANT!

JA, OLLE HAN ÄR FIN I SIN SKRUD

ÅH, OLLE! DU DANSAR SOM EN GUD!

MEN DU MÅSTE JU VARA GALEN!

JAG MENAR, DANSA I MATSALEN!

OLLE, EN BEGÅVNING, EN TALANG MINSANN!

VEM KAN SÅ VACKRA ORD SOM HAN?

TVÅ EXEMPEL HÄR FÖLJER: ACHNE OCH PÄRM.

JA, FÖR DIG OCH DINA ORD FALLER FLICKOR I SVÄRM!

( Klassen, Ångström, HND )

ur Olles papper

Olles papper:

25/8 ( 1983 )

Nackstabunker, Sundsvall

Våren sextiofem. Medan haschröken tätnade över västvärldens städer och ungdomarna låg nyutslagna i gräset tillsammans med ölburkar, bilvrak och en eller annan blomma, så stod  i ett lugnt hörn av världen Karl Olov Högboms vagga. Det lugna hörnet var Viskan, Torps kommun, Medelpad.

Där hade min far kärleksfullt sett på min mor och sagt ”Låt oss uppfylla världen.”  Sagt och gjort. Där låg jag, en liten skrikande klump, helt och hållet ur stånd att ta vara på mig själv.

Innan sommaren var slut bar det iväg mot Härnösand, där min moder och fader uppfostrade mig till att i stort sett leva efter herrens tukt och förmaning. Min första skoldag genomlevdes på Frölands skola och den kommer väl inte heller att bli något tjockare kapitel i mina memoarer, förutom att jag lärde mig hur man vinner sympati hos mattanter, en lärdom som jag genom åren dragit stor nytta av. Livet är egentligen en enda lång skola!

Nåväl, tiden löpte vidare i sina väl utstakade hjulspår. Den skyndade raskt förbi, i kronologisk ordning, syskon grät, veckopeng, tjuvfiske, pubertetskriser, första fyllan, moppedtrimning samt sexualdebut, hela tiden övervakad av en älskande moders ögon.

Jag började gymnasiet. Nu i efterhand kan jag tänka mig att det mycket skulle ha sårat mina föräldrar om jag slutat skolan efter nian.

Så att efter att ha tragglat ”Aus, ausser, bie, mit, nach, seit, vvon, zu, gegen,  über”  under två år styrde jag kosan mot västermalms –gymnasium i Sundsvall.

Varför valde jag kemi-linjen?

Ja, det kan man ju verkligen fråga sig.

Men här har du mig Roger, låt oss göra det bästa av situationen.

Olle Högbom

Planteringsblues

Planteringsblues

-Det har blivit så underbart tyst i Olle-fallet! (Kommissarie Lundell  1984 )

Har Ruben avslutat verksamheten? Hur ska man kunna krysta fram någonting nytt och Intressant ur denna ledamma historia – Olles försvinnande…

En utväg:  att Olle själv tar över!

PLANTSÄTTARNAS EGEN SÅNG

1.          Vi  är små plantörer vi, Hurra!

Och plant vi sätter var da

Vi tjänar oss en liten slant

För varje liten plant!

-För plantor, ja plantor, ja plantor sätta vi

                 --”—               - -”—        det sätter vi ju!         

                      2.   Och Ruben han ska ju tjata jämt

                            och kör med dåliga små skämt

                            Men det är nog inte menat så hårt

                            Hans jobb är nog ganska svårt                               

3.       Med hacka och borr vi marscherar fram

        Bland knott och smuts och damm

                            Det kan vara svårt att hitta slag

                            Men vi hjälper varann i vårt lag!

4.       Nu Ruben har lämnat oss åt detta liv

Men vi kämpar oss fram med stora kliv

                           Och det år nog bra om vi gör som han sagt

                           och på varandra håller vakt!

---

Så sjöng planteringsgänget i Mjösjö-skogen sommaren 1983.  Sjöng, busade och slet. Artonåringen, som fick vara lag-bas, såg till att hålla humöret uppe.

Senare på hösten bedömde polisen i Sundsvall  denne pojke vara ett ungdomsfyllo från Härnösand, inte värd att satsa några större utredningsresurser på.

-Den som är så berusad som Olle var den aktuella kvällen, får ju till viss del skylleasig själv om han råkar ut för otrevligheter! ( Kommissarie Sven Österlind,  SU TI 1983 )

-Han kommer väl fram när han blir hungrig!”  ( polm. Rolf Stenberg )

 Ruben

    

     

         

Hej ungdomar

i alla åldrar!
Jag sitter här och bläddrar i mina gamla pärmar. Och konstaterar, att det som jag skrivit och beskrivit alltifrån Olles försvinnande 1983 och framåt genom åren, är samma tröstlöst resultatslösa gnetande.

Således i ett brev till Hulda på Island 1988:
För att börja med det som ligger närmast hjärtat: Olles försvinnnaande.
Det händer ingenting i eftersökningen. Allting är lika tyst, ledsamt, overkligt. Det som hänt från polisens sida är att man avdelat en trött gammal man, att nu några månnader före sin pensionering syssla med Olles försvinnande och ett annat uppmärksammat och olöst fall här i Sundsvall, elvaårige Johan Asplund.

 Han har gått igenom det material som finns i utredningen och konstaterar - det som vi från första stund försökte förklara för polisen - att Olle var en vanlig och vänlig pojke  och att det inte finns någon grund för antagandet, att han den aktuella kvällen skulle ha varit påtagligt alkoholpåverkad och att han kan ha dränkt sig i Selångersån, "frivilligt eller av våda."
Svensk polis!
O hav av dumhet! Trånga reden, små sjöar, små äro människornas sinnen...
( Havamal)
m v h Ruben

Olof Högberg

Olof Högberg

Jag har i ett inlägg redovisat hur den barske Olof Högberg såg på rättsväsende och samhällsförvaltning i sin hemprovins, som han kallar rikets SKRÄPVRÅ.

Nu infaller den 17:e oktober, det dystra och minnesvärda datum som inleder den andra boken, MÄSTER SARA, i Olof Högbergs mästerverk DEN STORA VREDEN.

Inför denna minnesdag finner jag det lämpligt att återge några fragment ur ”VREDEN” och fråga, om Högbergs uppfattning har aktualitet i vår tid och i vårt samhälle:

Ur del 1, sid 78:

Ditt besvär är nu avslaget, och föga skäl haver du att snarligen komma åter…

Sid 84:

Ingen aktas så klen i södern, att han ej räknas god åt oss här i Norden. Här tarvas de bästa ämbetsmän och bestås de sämsta…

Det var bara en fundering, hälsningar,  Ruben

Go On

Nu har jag läst igenom hela ordmassan som finns i min s k BLOGG – som i ”Cattasbubbla” får betyget AMATÖRMÄSSIG.  Nå, en gör så gott en kan….

 Det är rätt hårda omdömen om polis och rättstjänare, och visst ångrar jag ett och annat uttryck, men  att  jag utifrån min uppfattning har beskrivit VERKLIGHETEN, den dystra verkligheten kring Olles försvinnande och polisens agerande.

Jag skriver t ex ”POLISEN – sjuka individer i ett sjukt system”

Sakligt och nyktert anser jag att den s k SPANINGSLEDAREN agerade sjukt och underligt. Det är framför allt en fråga som ständigt gnager i själen: Varför var det angeläget för polisen att framställa Olle som redlöst berusad?

Uppgiften basunerades ut i pressen. Skolan var olycklig:
Västermalmsskolans elever skämmer ut sig – nya fylleslag! Redlöst berusad elev har fallit i  Selångersån, fått en kallsup och drunknat…

Informationen innebar att Rektor var förkrossad och vädjade till press och polis att dämpa uppmärksamheten kring eleven Olle Högboms försvinnande. Olle fick således ingen hjälp från sin skola.

Det förekom inte heller någon uppmärksamhet från den organisation som Olle tillhörde –

ELEVORGANISATIONEN VÄSTERNORRLAND , och där Olle var en av styrelsens sju ledamöter.

Olles berusning var alltså polisens förklaring till att det hänt honom någonting otrevligt, sannolikt att han drunknat:

- Den som är så berusad som Olle var, får ju till en del skylla sig själv om han råkar ut för någonting otrevligt.” (Sven Österlind, kommissarie. )

När vi ville diskutera varför utredningen bundit sig så hårt till uppfattningen om att Olle var berusad, antyddes, att det var av moraliska skäl som vi uppehöll oss kring frågorna om Olles berusning.

Vi svarade att eftersom berusningsteorin var polisens s k huvudspår, ansåg vi att man borde undersöka hur berusad Olle egentligen hade varit  den här kvällen.

Vi sa, att vi vill veta vad som hänt Olle. Moralen kunde de behålla för sig själva.

Det blev aldrig någon respons på våra frågor. När jag nu på nytt går igenom materialet kring Olles försvinnande uppmärksammar jag ett par noteringar i DIARIET som visar, hur hårt och kategoriskt spaningsledningen band sig till uppfattningen att Olle varit ”redlöst berusad”, och att detta var orsaken till att han råkat i olycka.

Polisen spelade teater:

- Det som gäller Olle ska vi akta oss för att rota så djupt i… Vi kör berusningsvalsen.  Den tycks hålla…”

Och så stöttade spaningsledaren sin teori med påhittade eller friserade vittnesuppgifter och antecknade i DIARIET:

G 12 Onykter Olle verkade klar i huvudet.  83 09 07 kl 22 00- 2300.

G 16 a Olle kräktes ofta vid berusning

H20 Vittnesuppgiften utan värde. Grabben som kom in i baren ELDORADO vid vid  ett-tiden på natten, var nykter, och Olle var ju berusad.

Polisgalenskapen gnager. Efter 28 år. Har vi verkligen att göra med landsmän?

Ruben

Nu har jag läst igenom hela ordmassan som finns i min s k BLOGG – som i ”Cattasbubbla” får betyget AMATÖRMÄSSIG.  Nå, en gör så gott en kan….

 Det är rätt hårda omdömen om polis och rättstjänare, och visst ångrar jag ett och annat uttryck, men  att  jag utifrån min uppfattning har beskrivit VERKLIGHETEN, den dystra verkligheten kring Olles försvinnande och polisens agerande.

Jag skriver t ex ”POLISEN – sjuka individer i ett sjukt system”

Sakligt och nyktert anser jag att den s k SPANINGSLEDAREN agerade sjukt och underligt. Det är framför allt en fråga som ständigt gnager i själen: Varför var det angeläget för polisen att framställa Olle som redlöst berusad?

Uppgiften basunerades ut i pressen. Skolan var olycklig:
Västermalmsskolans elever skämmer ut sig – nya fylleslag! Redlöst berusad elev har fallit i  Selångersån, fått en kallsup och drunknat…

Informationen innebar att Rektor var förkrossad och vädjade till press och polis att dämpa uppmärksamheten kring eleven Olle Högboms försvinnande. Olle fick således ingen hjälp från sin skola.

Det förekom inte heller någon uppmärksamhet från den organisation som Olle tillhörde –

ELEVORGANISATIONEN VÄSTERNORRLAND , och där Olle var en av styrelsens sju ledamöter.

Olles berusning var alltså polisens förklaring till att det hänt honom någonting otrevligt, sannolikt att han drunknat:

- Den som är så berusad som Olle var, får ju till en del skylla sig själv om han råkar ut för någonting otrevligt.” (Sven Österlind, kommissarie. )

När vi ville diskutera varför utredningen bundit sig så hårt till uppfattningen om att Olle var berusad, antyddes, att det var av moraliska skäl som vi uppehöll oss kring frågorna om Olles berusning.

Vi svarade att eftersom berusningsteorin var polisens s k huvudspår, ansåg vi att man borde undersöka hur berusad Olle egentligen hade varit  den här kvällen.

Vi sa, att vi vill veta vad som hänt Olle. Moralen kunde de behålla för sig själva.

Det blev aldrig någon respons på våra frågor. När jag nu på nytt går igenom materialet kring Olles försvinnande uppmärksammar jag ett par noteringar i DIARIET som visar, hur hårt och kategoriskt spaningsledningen band sig till uppfattningen att Olle varit ”redlöst berusad”, och att detta var orsaken till att han råkat i olycka.

Polisen spelade teater:

- Det som gäller Olle ska vi akta oss för att rota så djupt i… Vi kör berusningsvalsen.  Den tycks hålla…”

Och så stöttade spaningsledaren sin teori med påhittade eller friserade vittnesuppgifter och antecknade i DIARIET:

G 12 Onykter Olle verkade klar i huvudet.  83 09 07 kl 22 00- 2300.

G 16 a Olle kräktes ofta vid berusning

H20 Vittnesuppgiften utan värde. Grabben som kom in i baren ELDORADO vid vid  ett-tiden på natten, var nykter, och Olle var ju berusad.

Polisgalenskapen gnager. Efter 28 år. Har vi verkligen att göra med landsmän?

Ruben

Nu har jag läst igenom hela ordmassan som finns i min s k BLOGG – som i ”Cattasbubbla” får betyget AMATÖRMÄSSIG.  Nå, en gör så gott en kan….

 Det är rätt hårda omdömen om polis och rättstjänare, och visst ångrar jag ett och annat uttryck, men  att  jag utifrån min uppfattning har beskrivit VERKLIGHETEN, den dystra verkligheten kring Olles försvinnande och polisens agerande.

Jag skriver t ex ”POLISEN – sjuka individer i ett sjukt system”

Sakligt och nyktert anser jag att den s k SPANINGSLEDAREN agerade sjukt och underligt. Det är framför allt en fråga som ständigt gnager i själen: Varför var det angeläget för polisen att framställa Olle som redlöst berusad?

Uppgiften basunerades ut i pressen. Skolan var olycklig:
Västermalmsskolans elever skämmer ut sig – nya fylleslag! Redlöst berusad elev har fallit i  Selångersån, fått en kallsup och drunknat…

Informationen innebar att Rektor var förkrossad och vädjade till press och polis att dämpa uppmärksamheten kring eleven Olle Högboms försvinnande. Olle fick således ingen hjälp från sin skola.

Det förekom inte heller någon uppmärksamhet från den organisation som Olle tillhörde –

ELEVORGANISATIONEN VÄSTERNORRLAND , och där Olle var en av styrelsens sju ledamöter.

Olles berusning var alltså polisens förklaring till att det hänt honom någonting otrevligt, sannolikt att han drunknat:

- Den som är så berusad som Olle var, får ju till en del skylla sig själv om han råkar ut för någonting otrevligt.” (Sven Österlind, kommissarie. )

När vi ville diskutera varför utredningen bundit sig så hårt till uppfattningen om att Olle var berusad, antyddes, att det var av moraliska skäl som vi uppehöll oss kring frågorna om Olles berusning.

Vi svarade att eftersom berusningsteorin var polisens s k huvudspår, ansåg vi att man borde undersöka hur berusad Olle egentligen hade varit  den här kvällen.

Vi sa, att vi vill veta vad som hänt Olle. Moralen kunde de behålla för sig själva.

Det blev aldrig någon respons på våra frågor. När jag nu på nytt går igenom materialet kring Olles försvinnande uppmärksammar jag ett par noteringar i DIARIET som visar, hur hårt och kategoriskt spaningsledningen band sig till uppfattningen att Olle varit ”redlöst berusad”, och att detta var orsaken till att han råkat i olycka.

Polisen spelade teater:

- Det som gäller Olle ska vi akta oss för att rota så djupt i… Vi kör berusningsvalsen.  Den tycks hålla…”

Och så stöttade spaningsledaren sin teori med påhittade eller friserade vittnesuppgifter och antecknade i DIARIET:

G 12 Onykter Olle verkade klar i huvudet.  83 09 07 kl 22 00- 2300.

G 16 a Olle kräktes ofta vid berusning

H20 Vittnesuppgiften utan värde. Grabben som kom in i baren ELDORADO vid vid  ett-tiden på natten, var nykter, och Olle var ju berusad.

Polisgalenskapen gnager. Efter 28 år. Har vi verkligen att göra med landsmän?

Ruben