Tredje gymnasieåret

TREDJE GYMNASIEÅRET

En elev vid Västermalmsskolan är försvunnen efter en klassfest.

 Kamraterna undrar: Vart tog Olle vägen?

 Vi anhöriga undrar: Vad har hänt Olle?

 Polisen i Sundsvall vet:

 -Berusad Olle Högbom har drunknat i Selångersån, frivilligt eller av våda!”

Allmänheten får veta via PRESSEN.

Spaningsledaren uttalar sig:

-Det är sorgligt att det förekommer så mycket sprit vid skolornas klassfester. Här utmärker sig ledsamt nog Västermalmskolan. En elev har vid en klassfest varit så påverkad att han fallit i Selångersån och drunknat! Den som är så berusad som Olle Högbom, får ju till viss del skylla sig själv om han råkar ut för besvärligheter.” ( kommissarie Österlind )

Ända nere i Polishuset hör polismästaren hur spriten kluckar ner genom struparna på elever som samlats till klassfest i en lägenhet på Klockgjutargatan.

Västermalmsskolan skämdes. Rektor skrämdes till tystnad:

 -Det vore ju bäst om polisen och pressen håller så tyst som möjligt om det tragiska som hänt!”

Elevkåren skrämdes också till tystnad. Den organisation som Olle tillhörde – ELEVFÖRBUNDET I VÄSTERNORRLANDS LÄN – och där Olle var en av styrelsens sju ledamöter – lyfte inte ett finger för att söka sin skolkamrat och styrelsemedlem.

Olles klasskamrater:

- Visst hade det druckits en del… Men inte såå våldsamt, väl? Hela klassen var i skolan följande dag. Endast en kamrat vågade skolka.”

Polisen kom för att hålla förhör. Bullrande och ovänliga. Stämningen var spänd. Dyster. Fyra av kamraterna ställde upp. Alla fyra berättade om att Olle träffat en pojke som kommit in från en annan lägenhet i huset. Man hade hört att Olle pratat med den främmande pojken om ”timmerflottning”, om ”virke och skogsavverkning”. Någon hade hört hur Olle utantill läst en konstig text ur någon gammal bok. Och att han kommit rätt sent till klassfesten, minst en kvart efter klockan åtta.

Detta förhör var en formalitet. Polisen hade sin uppfattning klar och den ändrades inte efter förför med några skrämda klasskamrater:

 -Berusad Olle Högbom har dränkt sej i Selångersån.! Detta har tyvärr också hänt tidigare. Mannen som fallit i ån, hittades ilandfluten på ett skär i havsbandet. Hans gylf var öppen. Saken var klar – han hade gått ner till ån för att pissa. Olle har gjort likadant. Fallit i. Fått en kallsup. Och drunknat.”

Polisen förhörde så småningom de fem kamrater, som Olle hade haft sällskap med ner mot stan. Men när man kommit över järnvägen ville Olle inte följa med längre. Han satte sig ner med ryggen mot ett trådstängsel.

Förhörsledaren sa:

 - Det är dåliga kamrater som lämnar en berusad kamrat på det här sättet!”

Alla var olyckliga, men en av flickorna vågade invända:

-Vi uppfattade inte att Olle var så påverkad, att han inte kunde ta hand om sej själv! Olle var envis. Om han hade bestämt sig för en sak ändrade han sej inte!”

Efter det här förhöret lämnade polisen klasskamraterna. De fick gå där med sin sorg, med sina självförebråelser, med sin skam. För dem utpekats som svikare, de som anklagats för att ha övergett en nödställd kamrat, kändes polisens - och allmänhetens – orättvisa dom tung att bära.

Skolan anvisade ingen hjälp till klassen. Ingen psykolog kom till undsättning. Under hela terminen fick de ensamma slita med sina frågor.

Den första – och enda – som pratade med klassen var faktiskt mor Kerstin. Hon tog i alla fall kontakt med dem som gjorde sällskap med Olle till Järnvägsövergången. Mamma Kerstin kunde bekräfta Olles envishet, att ha kunde bli väldigt tyst och sluten, om någonting gick honom emot. Nu var han kanske besviken över att kamraten, Axelsson, dragit iväg ut på stan utan att underrätta honom.

Kontakten med mor Kerstin hjälpte i varje fall den klasskamrat, -  den sista som pratade med Olle, att komma över sitt trauma.

Hälsn. Ruben

Print This Post