NÅGON

 NÅGON anmärker på Face-book att det blir tjatigt, att på min BLOGG bara läsa om POLISER, om misslyckad EFTERSÖKNING, om FLORAGATAN  hittan och dittan.  Har du, Ruben, inga andra intressen? Jo, några! Jag försöker till exempel lära den ene av mina dottersöner, Gustav, lite om skogens rötter. Med den andre, Viktor, diskuterar jag ASARNAS väl och Ve. Här ett lärorikt historiskt avsnitt:

 Viktor! Du har frågat varifrån Bure kom?

Så här var det:

I världens mitt fanns ett ofantligt tomrum, Ginnungagap. Norrut ligger det kalla Nifelhem, där fasansfulla stormar viner i mörkret. Söderut ligger det brinnande Muspelheim, så hett och glödande att endast de som är förtrogna med elden kan vistas i detta land. Surt heter den som vaktar Muspelhem. Det är också denne som en gång kommer att ödelägga världen och störta gudarna. De flammor från eldens rike som strömmar mot norr, mot isen, kallas Elivågor. Sakta smälter istäcket. Vid den tiden när gudarna ännu inte var födda ligger mäktiga ismassor i Ginnungagap. Ur det väldiga svalget strömmar ismassorna, liksom jöklar. Och av den dimma som bildas, när värmen från söder möter isen från norr, bildas ett tungt täcke av rimfrost. När rimfrosten smälter faller den ner som levande droppar. Dropparna antar mänsklig gestalt. På detta sätt föds Ymer, alla RIMTURSAS fader. Medan Ymer fortfarande ligger och sover, springer svetten fram på hans kropp. Ur hans vänstra armhåla framväxer en man och en kvinna. Hans högra fot avlar en son med den vänstra. Från denne härstammar de hiskliga jättar, som snart kommer att uppfylla jorden.

Det fortsätter att droppa från rimfrosttäcket.  Av dropparna föds kon Audhumbla. Ymer diar kons juver. Medan jätten ligger och sörplar i sig mjölken, står kossan och slickar på de salta stenarna i jökeln. På aftonen den första dagen växer en man fram ur stenen, nästa dag kom hela huvudet fram. På tredje dagen stiger mannen fram, nyskapad, frisk och färdig. Han är stor och stark, fager att skåda. Hans namn är Bure.

Bure får en son. Denne heter Bur. Bur får tre söner, Odin, Vile och Ve.

När dessa blir vuxna och kraftiga slår de ihjäl Ymer.

Det som därefter händer med Ymer känner du till. Av hans kropp och lemmar skapas jorden och alla berg. Blodet flyter ut och dränker alla rimtursar –  Ymers barn . Ett enda jättepar lyckades överleva genom att kravla sig upp i en kvarn. Dess bägge avlar en ny jättesläkt, och det är den som fortfarande regerar i världen.

Jorden ligger omsluten av det villsamma havet. Längst ut mot havsstranden får jättarna bo. Mitt på jorden inhägnas ett område med jättarnas ögonhår, och det området heter Midgård.

En dag när Odin, Vile och Ve promenerar efter stranden, ser de två trästockar som drivit iland. De skänker trästockarna andedräkt och liv, de får förmåga att röra lemmarna, de får syn, hörsel och alla sinnen. Gudarna ger dem kläder och namn.

Mannen som de skapat kallar de Ask, och kvinnan Embla.

Människorna får bo i Midgård. Det är deras avkomma som fortfarande bor kvar i Midgård. Men i mitten av Midgård omgärdar jättarna ett hem åt sig själva, som de kallar Asgård.

Centralt i Asgård ligger en härlig slätt som heter Idaslätten. Här uppför gudarna sina hus och salar. Störst av alla salar är Valhall, där Odin bor. Gudarna är till övervägande del av ASARNAS höga ätt. Men det finns också en annan guda-ätt, jämbördig med asarna. Denna ätt kallas VANER. Det händer att asar och vaner ingår äktenskap. Men under vissa perioder bråkar ätterna med varandra, tills en slutlig fred ingås. Då spottar man ihop mjöd i ett kar, och upp ur mjödskummet stiger den vise KVASER. Denne vill lära alla asar, vaner och människor goda seder, men två ondsinta dvärgar, Fjalar och Galar, tar livet av honom. Av blodet, blandat med honung, tillverkar de det senare så berömda SUTTUNGSMJÖDET.

Odin är den störste i Valhall. Han ser allt. Bestämmer allt. Så är det. Så blir det. /. Ruben

( efter V Grönbech )

Print This Post