ur Olles papper

Olles papper:

25/8 ( 1983 )

Nackstabunker, Sundsvall

Våren sextiofem. Medan haschröken tätnade över västvärldens städer och ungdomarna låg nyutslagna i gräset tillsammans med ölburkar, bilvrak och en eller annan blomma, så stod  i ett lugnt hörn av världen Karl Olov Högboms vagga. Det lugna hörnet var Viskan, Torps kommun, Medelpad.

Där hade min far kärleksfullt sett på min mor och sagt ”Låt oss uppfylla världen.”  Sagt och gjort. Där låg jag, en liten skrikande klump, helt och hållet ur stånd att ta vara på mig själv.

Innan sommaren var slut bar det iväg mot Härnösand, där min moder och fader uppfostrade mig till att i stort sett leva efter herrens tukt och förmaning. Min första skoldag genomlevdes på Frölands skola och den kommer väl inte heller att bli något tjockare kapitel i mina memoarer, förutom att jag lärde mig hur man vinner sympati hos mattanter, en lärdom som jag genom åren dragit stor nytta av. Livet är egentligen en enda lång skola!

Nåväl, tiden löpte vidare i sina väl utstakade hjulspår. Den skyndade raskt förbi, i kronologisk ordning, syskon grät, veckopeng, tjuvfiske, pubertetskriser, första fyllan, moppedtrimning samt sexualdebut, hela tiden övervakad av en älskande moders ögon.

Jag började gymnasiet. Nu i efterhand kan jag tänka mig att det mycket skulle ha sårat mina föräldrar om jag slutat skolan efter nian.

Så att efter att ha tragglat ”Aus, ausser, bie, mit, nach, seit, vvon, zu, gegen,  über”  under två år styrde jag kosan mot västermalms –gymnasium i Sundsvall.

Varför valde jag kemi-linjen?

Ja, det kan man ju verkligen fråga sig.

Men här har du mig Roger, låt oss göra det bästa av situationen.

Olle Högbom

Planteringsblues

Planteringsblues

-Det har blivit så underbart tyst i Olle-fallet! (Kommissarie Lundell  1984 )

Har Ruben avslutat verksamheten? Hur ska man kunna krysta fram någonting nytt och Intressant ur denna ledamma historia – Olles försvinnande…

En utväg:  att Olle själv tar över!

PLANTSÄTTARNAS EGEN SÅNG

1.          Vi  är små plantörer vi, Hurra!

Och plant vi sätter var da

Vi tjänar oss en liten slant

För varje liten plant!

-För plantor, ja plantor, ja plantor sätta vi

                 --”—               - -”—        det sätter vi ju!         

                      2.   Och Ruben han ska ju tjata jämt

                            och kör med dåliga små skämt

                            Men det är nog inte menat så hårt

                            Hans jobb är nog ganska svårt                               

3.       Med hacka och borr vi marscherar fram

        Bland knott och smuts och damm

                            Det kan vara svårt att hitta slag

                            Men vi hjälper varann i vårt lag!

4.       Nu Ruben har lämnat oss åt detta liv

Men vi kämpar oss fram med stora kliv

                           Och det år nog bra om vi gör som han sagt

                           och på varandra håller vakt!

---

Så sjöng planteringsgänget i Mjösjö-skogen sommaren 1983.  Sjöng, busade och slet. Artonåringen, som fick vara lag-bas, såg till att hålla humöret uppe.

Senare på hösten bedömde polisen i Sundsvall  denne pojke vara ett ungdomsfyllo från Härnösand, inte värd att satsa några större utredningsresurser på.

-Den som är så berusad som Olle var den aktuella kvällen, får ju till viss del skylleasig själv om han råkar ut för otrevligheter! ( Kommissarie Sven Österlind,  SU TI 1983 )

-Han kommer väl fram när han blir hungrig!”  ( polm. Rolf Stenberg )

 Ruben

    

     

         

Hej ungdomar

i alla åldrar!
Jag sitter här och bläddrar i mina gamla pärmar. Och konstaterar, att det som jag skrivit och beskrivit alltifrån Olles försvinnande 1983 och framåt genom åren, är samma tröstlöst resultatslösa gnetande.

Således i ett brev till Hulda på Island 1988:
För att börja med det som ligger närmast hjärtat: Olles försvinnnaande.
Det händer ingenting i eftersökningen. Allting är lika tyst, ledsamt, overkligt. Det som hänt från polisens sida är att man avdelat en trött gammal man, att nu några månnader före sin pensionering syssla med Olles försvinnande och ett annat uppmärksammat och olöst fall här i Sundsvall, elvaårige Johan Asplund.

 Han har gått igenom det material som finns i utredningen och konstaterar - det som vi från första stund försökte förklara för polisen - att Olle var en vanlig och vänlig pojke  och att det inte finns någon grund för antagandet, att han den aktuella kvällen skulle ha varit påtagligt alkoholpåverkad och att han kan ha dränkt sig i Selångersån, "frivilligt eller av våda."
Svensk polis!
O hav av dumhet! Trånga reden, små sjöar, små äro människornas sinnen...
( Havamal)
m v h Ruben

Olof Högberg

Olof Högberg

Jag har i ett inlägg redovisat hur den barske Olof Högberg såg på rättsväsende och samhällsförvaltning i sin hemprovins, som han kallar rikets SKRÄPVRÅ.

Nu infaller den 17:e oktober, det dystra och minnesvärda datum som inleder den andra boken, MÄSTER SARA, i Olof Högbergs mästerverk DEN STORA VREDEN.

Inför denna minnesdag finner jag det lämpligt att återge några fragment ur ”VREDEN” och fråga, om Högbergs uppfattning har aktualitet i vår tid och i vårt samhälle:

Ur del 1, sid 78:

Ditt besvär är nu avslaget, och föga skäl haver du att snarligen komma åter…

Sid 84:

Ingen aktas så klen i södern, att han ej räknas god åt oss här i Norden. Här tarvas de bästa ämbetsmän och bestås de sämsta…

Det var bara en fundering, hälsningar,  Ruben

Go On

Nu har jag läst igenom hela ordmassan som finns i min s k BLOGG – som i ”Cattasbubbla” får betyget AMATÖRMÄSSIG.  Nå, en gör så gott en kan….

 Det är rätt hårda omdömen om polis och rättstjänare, och visst ångrar jag ett och annat uttryck, men  att  jag utifrån min uppfattning har beskrivit VERKLIGHETEN, den dystra verkligheten kring Olles försvinnande och polisens agerande.

Jag skriver t ex ”POLISEN – sjuka individer i ett sjukt system”

Sakligt och nyktert anser jag att den s k SPANINGSLEDAREN agerade sjukt och underligt. Det är framför allt en fråga som ständigt gnager i själen: Varför var det angeläget för polisen att framställa Olle som redlöst berusad?

Uppgiften basunerades ut i pressen. Skolan var olycklig:
Västermalmsskolans elever skämmer ut sig – nya fylleslag! Redlöst berusad elev har fallit i  Selångersån, fått en kallsup och drunknat…

Informationen innebar att Rektor var förkrossad och vädjade till press och polis att dämpa uppmärksamheten kring eleven Olle Högboms försvinnande. Olle fick således ingen hjälp från sin skola.

Det förekom inte heller någon uppmärksamhet från den organisation som Olle tillhörde –

ELEVORGANISATIONEN VÄSTERNORRLAND , och där Olle var en av styrelsens sju ledamöter.

Olles berusning var alltså polisens förklaring till att det hänt honom någonting otrevligt, sannolikt att han drunknat:

- Den som är så berusad som Olle var, får ju till en del skylla sig själv om han råkar ut för någonting otrevligt.” (Sven Österlind, kommissarie. )

När vi ville diskutera varför utredningen bundit sig så hårt till uppfattningen om att Olle var berusad, antyddes, att det var av moraliska skäl som vi uppehöll oss kring frågorna om Olles berusning.

Vi svarade att eftersom berusningsteorin var polisens s k huvudspår, ansåg vi att man borde undersöka hur berusad Olle egentligen hade varit  den här kvällen.

Vi sa, att vi vill veta vad som hänt Olle. Moralen kunde de behålla för sig själva.

Det blev aldrig någon respons på våra frågor. När jag nu på nytt går igenom materialet kring Olles försvinnande uppmärksammar jag ett par noteringar i DIARIET som visar, hur hårt och kategoriskt spaningsledningen band sig till uppfattningen att Olle varit ”redlöst berusad”, och att detta var orsaken till att han råkat i olycka.

Polisen spelade teater:

- Det som gäller Olle ska vi akta oss för att rota så djupt i… Vi kör berusningsvalsen.  Den tycks hålla…”

Och så stöttade spaningsledaren sin teori med påhittade eller friserade vittnesuppgifter och antecknade i DIARIET:

G 12 Onykter Olle verkade klar i huvudet.  83 09 07 kl 22 00- 2300.

G 16 a Olle kräktes ofta vid berusning

H20 Vittnesuppgiften utan värde. Grabben som kom in i baren ELDORADO vid vid  ett-tiden på natten, var nykter, och Olle var ju berusad.

Polisgalenskapen gnager. Efter 28 år. Har vi verkligen att göra med landsmän?

Ruben

Nu har jag läst igenom hela ordmassan som finns i min s k BLOGG – som i ”Cattasbubbla” får betyget AMATÖRMÄSSIG.  Nå, en gör så gott en kan….

 Det är rätt hårda omdömen om polis och rättstjänare, och visst ångrar jag ett och annat uttryck, men  att  jag utifrån min uppfattning har beskrivit VERKLIGHETEN, den dystra verkligheten kring Olles försvinnande och polisens agerande.

Jag skriver t ex ”POLISEN – sjuka individer i ett sjukt system”

Sakligt och nyktert anser jag att den s k SPANINGSLEDAREN agerade sjukt och underligt. Det är framför allt en fråga som ständigt gnager i själen: Varför var det angeläget för polisen att framställa Olle som redlöst berusad?

Uppgiften basunerades ut i pressen. Skolan var olycklig:
Västermalmsskolans elever skämmer ut sig – nya fylleslag! Redlöst berusad elev har fallit i  Selångersån, fått en kallsup och drunknat…

Informationen innebar att Rektor var förkrossad och vädjade till press och polis att dämpa uppmärksamheten kring eleven Olle Högboms försvinnande. Olle fick således ingen hjälp från sin skola.

Det förekom inte heller någon uppmärksamhet från den organisation som Olle tillhörde –

ELEVORGANISATIONEN VÄSTERNORRLAND , och där Olle var en av styrelsens sju ledamöter.

Olles berusning var alltså polisens förklaring till att det hänt honom någonting otrevligt, sannolikt att han drunknat:

- Den som är så berusad som Olle var, får ju till en del skylla sig själv om han råkar ut för någonting otrevligt.” (Sven Österlind, kommissarie. )

När vi ville diskutera varför utredningen bundit sig så hårt till uppfattningen om att Olle var berusad, antyddes, att det var av moraliska skäl som vi uppehöll oss kring frågorna om Olles berusning.

Vi svarade att eftersom berusningsteorin var polisens s k huvudspår, ansåg vi att man borde undersöka hur berusad Olle egentligen hade varit  den här kvällen.

Vi sa, att vi vill veta vad som hänt Olle. Moralen kunde de behålla för sig själva.

Det blev aldrig någon respons på våra frågor. När jag nu på nytt går igenom materialet kring Olles försvinnande uppmärksammar jag ett par noteringar i DIARIET som visar, hur hårt och kategoriskt spaningsledningen band sig till uppfattningen att Olle varit ”redlöst berusad”, och att detta var orsaken till att han råkat i olycka.

Polisen spelade teater:

- Det som gäller Olle ska vi akta oss för att rota så djupt i… Vi kör berusningsvalsen.  Den tycks hålla…”

Och så stöttade spaningsledaren sin teori med påhittade eller friserade vittnesuppgifter och antecknade i DIARIET:

G 12 Onykter Olle verkade klar i huvudet.  83 09 07 kl 22 00- 2300.

G 16 a Olle kräktes ofta vid berusning

H20 Vittnesuppgiften utan värde. Grabben som kom in i baren ELDORADO vid vid  ett-tiden på natten, var nykter, och Olle var ju berusad.

Polisgalenskapen gnager. Efter 28 år. Har vi verkligen att göra med landsmän?

Ruben

Nu har jag läst igenom hela ordmassan som finns i min s k BLOGG – som i ”Cattasbubbla” får betyget AMATÖRMÄSSIG.  Nå, en gör så gott en kan….

 Det är rätt hårda omdömen om polis och rättstjänare, och visst ångrar jag ett och annat uttryck, men  att  jag utifrån min uppfattning har beskrivit VERKLIGHETEN, den dystra verkligheten kring Olles försvinnande och polisens agerande.

Jag skriver t ex ”POLISEN – sjuka individer i ett sjukt system”

Sakligt och nyktert anser jag att den s k SPANINGSLEDAREN agerade sjukt och underligt. Det är framför allt en fråga som ständigt gnager i själen: Varför var det angeläget för polisen att framställa Olle som redlöst berusad?

Uppgiften basunerades ut i pressen. Skolan var olycklig:
Västermalmsskolans elever skämmer ut sig – nya fylleslag! Redlöst berusad elev har fallit i  Selångersån, fått en kallsup och drunknat…

Informationen innebar att Rektor var förkrossad och vädjade till press och polis att dämpa uppmärksamheten kring eleven Olle Högboms försvinnande. Olle fick således ingen hjälp från sin skola.

Det förekom inte heller någon uppmärksamhet från den organisation som Olle tillhörde –

ELEVORGANISATIONEN VÄSTERNORRLAND , och där Olle var en av styrelsens sju ledamöter.

Olles berusning var alltså polisens förklaring till att det hänt honom någonting otrevligt, sannolikt att han drunknat:

- Den som är så berusad som Olle var, får ju till en del skylla sig själv om han råkar ut för någonting otrevligt.” (Sven Österlind, kommissarie. )

När vi ville diskutera varför utredningen bundit sig så hårt till uppfattningen om att Olle var berusad, antyddes, att det var av moraliska skäl som vi uppehöll oss kring frågorna om Olles berusning.

Vi svarade att eftersom berusningsteorin var polisens s k huvudspår, ansåg vi att man borde undersöka hur berusad Olle egentligen hade varit  den här kvällen.

Vi sa, att vi vill veta vad som hänt Olle. Moralen kunde de behålla för sig själva.

Det blev aldrig någon respons på våra frågor. När jag nu på nytt går igenom materialet kring Olles försvinnande uppmärksammar jag ett par noteringar i DIARIET som visar, hur hårt och kategoriskt spaningsledningen band sig till uppfattningen att Olle varit ”redlöst berusad”, och att detta var orsaken till att han råkat i olycka.

Polisen spelade teater:

- Det som gäller Olle ska vi akta oss för att rota så djupt i… Vi kör berusningsvalsen.  Den tycks hålla…”

Och så stöttade spaningsledaren sin teori med påhittade eller friserade vittnesuppgifter och antecknade i DIARIET:

G 12 Onykter Olle verkade klar i huvudet.  83 09 07 kl 22 00- 2300.

G 16 a Olle kräktes ofta vid berusning

H20 Vittnesuppgiften utan värde. Grabben som kom in i baren ELDORADO vid vid  ett-tiden på natten, var nykter, och Olle var ju berusad.

Polisgalenskapen gnager. Efter 28 år. Har vi verkligen att göra med landsmän?

Ruben

Seminarium i Sundsvall

Den 13:e juni i år hölls ett seminarium kring Olles försvinnande. Det var filmaren och författaren Dag Ståhle som presenterade det material som han samlat och sammanställt.

Dag Ståhle visade i sin film bebyggelsen i det aktuella området –Floragatan-Kyrkogatan-Skolhusallén, och redogjorde, utifrån vittnesuppgifter och polisförhör, hur Olle kan ha rört sig i området.

Det är två omständigheter i vittnesuppgifterna som han – framför allt – uppmärksammar

 dels uppgiften  om  lukt i en container vid Biltjänst i Sundsvall     (diarienr  H 56 )

                                   blod , container  vd Biltjänst i Sundsvall

                                   830914 B. H. uppmärksammat från container ( diarienr H 56:1 )

dels uppgiften  om  bromsspår, Floragatan, teknisk undersökning, FOTO , ( diarienr H43:5 )       

Seminariet, som hölls i Bibliotekets föreläsningssal, besöktes av omkring 40 personer.

Dag Ståhle hade emotsett ett större intresse från pressens sida, än vad som nu blev fallet.

Han kommer att uppvakta andra media i för att om möjligt vinna större uppmärksamhet för sin film och för sitt sökande efter svar på vad som hänt Olle.

Förutom Dag Ståhle medverkade Andreas Brännlund, Olle närmaste kamrat, samt undertecknad.     

Jag ställde en fråga till Andreas :

-Har du någon uppfattning om  varför Olle stannade vid Järnvägsövergången  och inte följde med gänget till Nattoxen?”

Andreas:

-Jag tror att Olle väntade på sin kamrat Hans Axelsson. De hade följts åt till klassfesten, men kommit ifrån varandra under kvällen. Kanske Hans hade dragit iväg under det att Olle pratade med dykaren, Tony Nilsson.  Och Olle visste att Hans – förr eller senare – skulle komma den här vägen.”

Seminariet gav inga svar. Men förhoppningsvis ett eller annat uppslag att fundera över.

Hälsningar Ruben

den stora vreden

För 100 år sedan, under de första åren av seklet 1900, fanns en journalist i den här stan.  Han for illa, Var undersysselsatt och hade dålig lön. Hans namn var Olof Högberg, född 1855.

Men när han inte satt på tidningsredaktionen och oengagerad skrev om vardagens triviala händelser, samlade han material till en väldig berättelse om Norrlands historia, en berättelse som han kallade  Nordsvenska öden ur hävd och sägen.

År 1905 vann hans roman tidningen IDUNS litteraturpris. Plötsligt och oväntat steg Olof Högberg fram i ljuset. Vem var han? Vad handlar hans roman om?

Den första frågan kan besvaras. Han föddes och växte upp i Flattoms by i Högsjö socken – på den gård där Torbjörn Fälldin bor, och brukar. Olof Högberg blev akademiker, tog en magisterexamen i ekonomi vid Uppsala universitet, grubblade över matematiska system, bl a över relativiteteteorin, och lät år 1930 trycka och ge ut sina funderingar i Paris, men lyckades inte riktigt klargöra vad han ville och Högbergs arbete blev inte någon succé. Idéerna utvecklades senare  av en viss Albert Einstein, och med större framgång.

Han var lärare några år här i Gudmundrå,  i historia och matematik, blev så småningom  journalist, men utmärkte sig väl inte som någon större stjärna. Han var envis, egensinnig och hade svårt att samarbeta.

 År 1978 skrev litteraturforskaren Ingeborg  Nordin Hennel sin doktorsavhandling om Olof Högberg, ett berömvärt arbete som tål att begrundas och som säkert finns att låna här på Biblioteket.

Under tiden han svalt och for illa här i Sundsvall, samlade han alltså material till sitt livs epos - DEN STORA VREDEN.  

 Vad handlar då DEN STORA VREDEN om? Föga läst, men desto mer omtalad. Vilket är innehållet och budskapet i de tre banden, som har titeln HERR MANEL, MÄSTER SARA, samt ÖVERLANDSHERREN?

Det skulle ta dagar att redogöra för innehållet i VREDEN– jag hänvisar till Nordin Hennels doktorsavhandling. Litterärt är DEN STORA VREDEN en mycket ojämn historia. I långa stycken är det   tröttsam pekoral, på gränsen till det naiva. I andra sammanhang höjer sig Olof Högberg över det mesta som finns skrivet i svensk litteratur. Enligt min mening är inledningskapitlet i den andra boken, MÄSTER SARA, oöverträffad som litterärt och dramatiskt mästerstycke. Självaste Strindberg – som för övrigt hade ångermanländskt påbrå - fadern kom från Strinne by i Bjärtrå socken – får ta ett steg tillbaka.

Av någon anledning hade sonen Olle fastnat för det här kapitlet och han hade – hör och häpna – lärt sig det utantill:

Natten till de 17:e oktober 1707 , som blev minnesvärd i Norrlands hävder, tågade en finsk häravdelning med sin tross i följe med en norrbottnisk rekrytskara och en lång västerbottnisk kronofora  genom mörkret, regnet och blåsten fram efter den uppblötta kustlandsvägen genom Nora socken och färjan södertut över Ångermanälven.

2.

Till kamraternas förundran och förskräckelse ska han ha läst kapitlet på den beklagansvärda klassfesten.

Det som drev Olof Högberg var framför allt ett våldsamt patos för Norrland, och då i synnerhet Västernorrland.  Han kallar sin hemprovins för rikets skräpvrå. Han ansåg att den här delen av Sverige på alla sätt var missgynnad av den sydliga delen av landet -ekonomiskt, men ännu värre förvaltningsmässigt.  Hit skickade kronan de tjänstemän som inte dög i södern. Ingen var så usel att han inte kunde få en tjänst i Norrland.

Högbergs ilska riktas också mot kyrkan och prästerskapet.  Hatobjektet framför andra är prosten i Nora, Andreas Asp, som Högberg pådyvlar de grövsta skändligheter.  Ingeborg Nordin Hennel visar i sin avhandling att prosten Asp i Nora var en rätt beskedlig person.

 I DEN STORA VREDEN finns inga tidsmässiga gränser. Handlingen i verket förläggs visserligen till Karl den elftes och Karl den tolftes tid, slutet av 1600-talet, början av sjuttonhundra. Men han hämtar också stoff från den grå hednatiden. Rörelser och händelser som är aktuella i Högbergs samtid, vävs också in i berättelsen.

Sverige , Sverige, Fosterland! Frihetens stamort på Jorden! Jo jo, det är också någonting att skryta över! Vi talar med avsky om Talibanernas ideologi och framfart. Landsfadern Gustaf Vasa införde sitt system av Talibanvälde i sitt kungarike. Sockenprästen blev hans  lydiga, om också motvilliga, redskap. Genom prästernas bokföring fick KRONAN veta hur många knektar och båtsmän den staden eller socknen kunde leverera till krigsmakten. Kampen mellan prästerna  om pastorat och socknar var hård och bitter.

Kungens fogdar ute i riket hade att verkställa överhetens order. Och i samarbete mellan nitiska och utsvultna sockenpräster och hårdhänta fogdar växer den tidens talibanvälde fram.  När Olof Högberg föds, år 1855, hade det gått endast 180 år sedan den värsta massakern på oskyldiga människor – utförd av landsmän - äger rum här i Sverige. Vid pingsten 1675 avrättas 71 oskyldiga personer på den plats som nu kallas Häxberget, där Torsåkers, Dals och Ytterlännäs socknar möts. Offren var kvinnor, sånär som två män.

Ett ögonvittne berättrar:  Män och söner bildade spetsgård när offren tvingades fram till stupstocken… Liken lades på bålet men för den myckna blodens skull ville bålet alls intet brinna…

De två stupstockarna fanns ännu kvar när en präst från Selånger besökte platsen100 år senare –”med tydeliga yxehugg försedda…”

Det är klart att minnet av häxprocesserna var levande i Högbergs uppväxt. Här kan man finna orsaken till hans våldsamma ursinne mot kyrka och prästerskap. Men han upprördes väl också av vad som skedde i sin egen tid.  De religiösa rörelser som på olika vägar smög sig in i Sverige – metodismen genom industrimannen George Scott i Stockholm, pietismen genom hemvändande soldater och enskilda prästmän, baptismen från det liberala  England – alla dessa rörelser motarbetades hårdhänt av den Luterska poliskyrkan, med stöd av lagen och lagens hårdhänta hantlangare.

Sammankomster utanför Kyrkan, där man förrättade gudstjänst, bad och läste BIBELN var förbjudna.

3.

Föräldrar tvingades att låta döpa sina barn.  Prästen hade rätt att använda tvångsmedel om de inte lydde Detta åstadkom våldsamma konflikter, i synnerhet när det gällde den starkt framväxande baptismen, som förkastar barndopet.

Olof Högberg var engagerad i sin tids debatt och frågor.

Men allt det där är historia nu!  Nu finns väl inga talibaner! I varje fall inte i vårt samhälle! Rättsskipning och polisväsendet kontrolleras och granskas av regering och riksdag. Allt går just till.

Alla beslut och handlingar granskas av Rikets högsta instanser, Justitie Ombudsmannen, JO och J K, Justitiekanslern. Olof Högbergs misstro mot samhällsförvaltningen äger ingen aktualitet idag, varken när det gäller de skogiga Västernorrlanden, eller Riket i övrigt.

Då kan jag erinra om att för endast tio år sedan, den 21 juni 2001 skedde ett talibanmord här i Sundsvall. Då dömdes här i Tingsrätten en mentalt förvirrad person för mord. Han påstod sig ha som fört bort, styckat och dödat en elvaårig pojke.

Den eniga Tingsrätten biföll i alla delar Åklagarens yrkande om fällande dom för mord. Den morddömde mannen skulle i äldre tid omedelbart ha avrättats, genom hängning eller halshuggning. Nu dömde Tingsrätten honom endast till fortsatt förvaring på vårdanstalt.

 En objektiv utredning visar att den åtalade och dömde mannen var oskyldig till det brott han anklagats för. Mannen hade inte befunnit sig i Sundsvall vid det aktuella tillfället. Bevisligen kunde han

1. inte köra bil -1980.

2. hade han inte tillgång till en bil.

Men sådana bagateller struntar talibanerna i…

När det gäller min och min familjs problematik:

Jag måste säga att efter att ha haft kontakt med vårt polisväsende i 28 år, har jag litet, för att säga inget förtroende för denna organisation.

Det mest utmärkande är kontaktsvårighen:
 Det har aldrig varit möjligt för oss att överlägga, samtala, diskutera med polismyndigheten. Vi  fick beskedet:

 Nu har polisen tagit över. Vi har rutiner för såna här ärende. Lägg er inte i utredningsarbetet!

Och språksvårigheter:
Jag har i mitt arbete som arbetsledare inom skogsbruket haft kontakt med olika slags människor. Jag har haft att göra med jämtar, med finnar, ryssar, letter, ester, tyskar, till och med Kramforsbor, och jag har aldrig haft någon svårighet att förstå, eller att göra mej förstådd.

Men när jag försökte få kontakt med vår egen svenska polis var det stopp:
-Vi inom polisen PRATAR inte med folk! Vi håller FÖRHÖR vi! Öh, öh, öh ….

Det andra förkastliga i polisens agerande är ljugandet:

Den lille polisen på gatan ljuger:

 -Jag ljuger därför att jag är polis…. Olles lägenhet värre än en missbrukarkvart…

Kommissarien ljuger:

-Olle var säkerligen full. Ungdomar på klassfester här i Sundsvall brukar ju vara berusade.

Polismästaren, som skriver under polisstyrelsens underlag till högre instans ljuger:

1.-Misstanke om mord har aldrig förelegat….

4.

Eller när det passar bättre:

2.-Utredningen har hela tiden arbetat utifrån misstanken att Olle råkat ut för våldsbrott…

Polisens internutredning ljuger:

Redan dagen innan myndigheten fick mitt material, avslog man min begäran om granskning. Snabba ryck!

J O, J K ljuger:

-Fallet har prövats av oss. Ingenting har tillkommit som föranleder ny prövning….  bla bla, bla…

Det  tredje; INKOMPETENSEN.

Den ständiga frågan: Kan polisen inte bättre än så här?

Eller:

Saboterar man medvetet en utredning?

Hur som helst: Jag uppfattar polisens insats i Olles utredning som en oslagbar kombination av liknöjdhet och oförmåga.

Olof Högberg upprörs över orättvisorna. Han ser att de som har makten i samhället – Översåtarna –

kuvar och utnyttjar dem som står lägre – Undersåtarna.

Den hårdhjärtade bonden Mates Hampusson i Svartnora, plågar sin torpare Mickel med att utkräva dagsverkskyldighet.

Fogden Ingelson kräver mer skatt än vad han har rätt till, och stoppar överskottet i egna fickor.

 Prästerna går till våldsamma – och hotfulla – angrepp mot dem som ifrågasätter kyrkans lära.

Allmogens klagorop når aldrig Överheten, långt borta på Gävleborg – och ännu längre bort i Stockholm . Då och då händer att en rättrådig bonde protesterar. Försöket är dömt att misslyckas. Högberg beskriver försöket:

Ingreppet utfördes i en omogen böld, med en slö kniv, förd av en oskicklig hand…

Hur är läget idag? Ligger den stora landsdraken, som Högberg talar om, i orubbat bo därnere i Stockholm? Skickar han då och då upp sin avkomma hit till Västernorrlanden för underhålla de gamla överträdelserna och lagbrotten? Skickar han sina nya ungar – samtidigt som han behåller sina gamla – ut på uppdrag?

Vi kan ju komma ihåg att den ledsamma historien om den mentalsjuke mannen, som dömts som gärningsman för åtta mord, att denna sorgliga historia hade sin upptakt här, med en västernorrländsk åklagare och med västernorrländska polismän som utredare.  Ärendet var inskrivet som mål hos Polismyndigheten i Sundsvall.

Ligger det ändå något i Olof Högbergs uppfattning om Västernorrland som Rikets skräpvrå?

Ruben