Inlägg från Olles hemsida

Olle.

Om HEMSIDA:

På Olles hemsida, Geocities Olle Högbom, som tyvärr avslutades 2008, fanns många intressanta och engagerade inlägg och frågor. Jag svarade så gott jag kunde. Några av frågorna och svaren kopierades innan de försvann från skärmen. Signaturen Nick var en trogen och uppmärksam kontakt på Olle-sidan. Härmed ett exempel:

HEJ Nick!

Jag ska försöka svara på dina engagerade frågor:

Jag fick läsa igenom utredningsmaterialet på Polishuset i Stockholm i februari 1999. Jag antecknade det som jag bedömde var någorlunda intressant, men har utskriften endast på papper, inte på diskett. Någonting nytt hade knappast tillkommit efter det jag läste igenom materialet 1990.  

Du undrar bla a över bromsspåren.

Jag tror att det i någon av mina pärmar finns det ett tidningsklipp om bromsspåren.

Jag vill minnas att tidningsreportaget gjordes endast några dagar efter försvinnandet, medan polisen uppger ett senare datum.

Ang. glasögon:

glasögonen var hela när de hittades.  De låg på asfaltplanen med utfällda skalmar, framför Norra ingången till Gymnastikhuset. Vi hittade så småningom den flicka som först hanterat dem, en elev på Läroverket, och lämnade dumt nog namnet till polisen, som schabblade bort  det viktigaste i flickans berättelse: NÄR hittade hon glasögonen?

Det troliga är att hon fann dem på torsdagsmorgon den 8:e. Men det är möjligt att glasögonen, liksom cykelnyckeln som låg i gräset strax intill, hade kastats dit senare – en idé som några av de siare som vi haft kontakt med, pratat om.

Det är ju möjligt att det funnits fler saker med koppling till Olle där framför Gymnastikhuset.

Det dröjde ju tre veckor innan jag kom dit för att söka. Det hade ju kommit ihållande och våldsamma regn, och små saker kan ju ha spolats bort.

Det är ju också möjligt att illvilliga personer plockat bort saker och ting.

Området var ju inte avspärrat. Elever från läroverket hade en gångväg över gräsmattan där cykelnyckeln låg.

Det som hänt Olle bör ju rimligen ha koppling till inbrottet på Flickskolan, 150 meter längre ner på gatan. Det är ju ganska orimligt om två remarkabla händelser, som inträffa samtidigt och i samma område, inte skulle ha koppling till varandra.                       

Det finns således ingen anledning att spekulera över möjligheten att Olle skulle ha tagit sej ner till Selångersån, 400 meter längre ner.

Besides: Olle var en duktig simmare. När han var tio år fick vi till vår förskräckelse veta att han brukade simma ut till Badholmen, 100 meter, i Stora Skogen. Om han hamnat i ån har han i så fall dumpats dit.

När vi så småningom fick möjlighet att prata med kamraterna som deltagit i klassfesten, och med Tony Nilsson – DEN LJUSE MANNEN som polisen inte kunde hitta – fick vi klart för oss att Olle kunde inte ha varit särskild spritpåverkad när han lämnar klassfesten.

Tony Nilsson berättar att de pratat med varandra i 20 minuter, kanske en halvtimme, och att Olle hela tiden stod för sig själv, och att han fört ett resonemang om virke och skogsavverkning.

Polisens påstående att det var ointressant att förhöra skolkamraterna på grund av att ”samtliga var redlöst berusade”, är grov och ful lögn. Fyra av kamraterna körde egna bilar till och från

klassfesten. En kamrat, Christer, var medlem i ett kyrkosamfund och hade aldrig i sitt liv luktat på en kork. Tyvärr är det denne helnyktre Christer som gett polisen uppfattningen att klassfesten var ”väldigt stökig”.  

Det finns enligt vår mening ingen anledning att spekulera kring möjligheten av att Olle ”dragit”, eller att han själv berövat sig livet. Någonting otrevligt har hänt honom där vid Gymnastikhuset på Floragatan.

Har han blivit påkörd av en bil som flydde från inbrottet längre ner på gatan?

Har han lagt sig i någon knarkaffär?

Har någon tagit fel på person?

Har han varit uppkäftig mot någon av de poliser/patruller som spanade på Floragatan? Hade han på grund av sin stamning svårt att redogöra för sitt namn och vem han var?

Det finns dock en vittnesuppgift om ”dunsar och skrik” från övergångsstället på Floragatan,

och att någon skrikit ”Aj, aj…”

Man bör ju också komma ihåg att Olle förmodligen såg lite lustig ut den här kvällen. Han var ju klädd som hippie, snäva svarta byxor och lång svart kavaj, och med axellångt hår.

Olle var en säker och självständig person. Förmodligen var det någon som tyckte att han var alltför självständig.

Det troliga är att han fick ett par smällar. Kanske slog han tillbaka. Poliserna började skaka.

I mitt arbete har jag varit arbetsledare för en del udda personer och som haft trassel med polismakten.

 De berättar att när poliser börjar skaka, då blir dom farliga. Då slår dom besinningslöst.

hälsn. Ruben

Olle.

 

Print This Post