Så banalt!
Olle vill gå hem. Men först ska han ha rätt på sin kompis. Axell hade dragit iväg ut på stan medan Olle pratade men dykarpojken Nilsson. Nu väntar Olle vid järnvägskorsningen vid Floragatan. De fem, sex kamrater som han haft sällskap med från lägenheten, traskar vidare till puben Nattoxen. Förr eller senare ska kamraten komma. Det här är det naturliga ströget till kvarteren norr om järnvägen.
Olle sätter sig på marken med ryggen mot ett trådstängsel. Jag kan föreställa mig hur Olle sitter. Som van skogsman sätter han sig lågt, direkt på marken, och ser till att ha stöd för ryggen.
Hur länge sitter han där? Ingen vet, men förmodligen blev det kort vilostund.
Nerifrån Floragatan, vid Kyrkan, hörs plötsligt högljudda röster, kommandoord. Skrik. Motorer som rusas på högvarv. Uppför Floragatan kommer bilar i vild fart, civila åk som lämnar lukt av heta däck och bränd olja. Efter kommer en polisbil flaxande med ljussignaler och full tuta.
Nej det kanske inte alls var på det här sättet. Det var kanske endast någon enstaka bil som kom krypande uppför gatan – kanske också någon polisbil som planlöst for omkring i kvarteret.
Vi vet inte vad som hände där på Floragatan. Och de som vet vill inte berätta.
Men ynglingen från landet, lilla nyfikna Olle, vill veta vad som händer nere vid kyrkan och traskar iväg neråt gatan. Han hinner ett kvarter, till övergångstället vid Gymnastikhusets gavel mot väster.
Där! En mötande polisbil tvärbromsar – det blir märken i asfalten och som fotograferas och registreras med Dnr: H 43 5. Två poliser kastar sig ur sin bil, trycker upp den långa, mörkklädda pojken mot bilen. Grymtar: - Nu har vi dej! Du stack du, men du kom inte så långt! Så går det när vi är ute. Nå, vad heter du?”
Olle är livrädd. Han besväras allmänt av stamning. Nu är hans talförmåga helt blockerad. -Jaså, du är så full så du inte kan prata. Men vi ska hjälpa dej”!
Nu händer kanske det, som flera av våra s k ”SIARE” berättat: Olle får ett batongslag mot hals och huvud. Han skriker: Aj, Aj!
Den dam som bor husets porvaktsbostad hör bråk, dunsar och smällar i bildörr.
Hon rapporterar sina iakttagelser, men vittnesmålet bedöms vara av mindre värde: - Uppgiftslämnaren är en äldre person…”
Vad som händer där på Floragatan och på asfaltplanen framför huset, är höljt i dunkel. Minst sagt. Det troliga är att Olle får stryk. Våldsamt mycket stryk. Hans glasögon, av orienteringsmodell, med bågar runt öronen, slås av. Hans cykelnyckel hamnar på gräsranden utanför asfaltplanen. På vilket sätt förlorade han den? Kanske när han medvetslös och sönderslagen dras in i en bil. Då händer det som flera av våra siare berättar: Olle kräks i bilen, poliserna grips av vettlös ilska och Olle får ta emot ännu mer stryk. Och kvävs av sina uppkastningar.
Nu gäller det att finna ett bra ställe för att dumpa kroppen. När jag åkt i lanskapet har jag spanat in bra och troliga ställen:
Kanske vägbygget väster om Stavreviken?
Kanske bron vid Nedansjö?
Kanske Armsjöån?
Kanske Armsjöån?
Kanske en ödslig udde i havsbandet, tillgänglig med bil….
Två poliser inom Sundsvalls poliskår vet.
Ruben
