Oktober 2012

 Vad ska jag göra nu?

I mina försök att få kontakt med polis- och rättsväsende har jag använt det medel som stått till buds: ORDET.

 I snart 30 år har jag skrivit, uppvaktat, bett om besked, bett om samtal. Ingen respons. Ingen reaktion. Ingen dialog.

Ja, myndigheten har jämkat lite:

I en förklaring till JUSTITIEMANNEN 1983 11 25 försäkrar dåvarande spaningsledning:

Oaktat utredningen har måst bedrivas förutsättningslöst har det aldrig funnits någon konkretiserad misstanke om brott…

I en inlaga till Tingsrätten i Ångermanland  2003 07 16 skriver samma myndighet:

Polisen har dock hela tiden arbetat efter brottsteorin och det är sannolikt att Olle Högbom blivit utsatt för våldsbrott…

Vi frågade då, stillsamt och ödmjukt:

Vilka omständigheter föreligger för den nu redovisade uppfattningen att ” Olle blivit utsatt för våldsbrott?”

Frågan uppfattades som provokativ och besvarades aldrig.

ORD blir verkningslösa när motparten inte förstår. Inte vill förstå. Inte behöver förstå.

Vi har aldrig blivit bemötta med respekt av polis- och rättsmyndigheten:

- Om Olles försvinnande löser sej, så löser det sej. Om det inte löser sej, så löser det sej inte… Så enkelt är det!”

Sade Spaningsledningen i Sundsvall 1983.

Så varför anstränga sej….

Hälsn. Ruben

Print This Post