Så går en dag än från vår tid...

Nu har vi kommit en bit in på det nya året och det är väl dags att återuppta verksamheten.

När jag nu öppnar näbben så kan man förvänta, att jag skulle ha någonting nytt att komma med.
Nej, jag har ingenting nytt, inga nya infallsvinklar, inga idéer.

Det som rör Olle är samma grådask som det var, när jag gjorde mitt sista nersläpp före jul.
Vad ska jag nu kunna hitta på? Jag har berättat om Olle, har skrivit en del om mig själv -
men vad har jag sagt om mor Kerstin?

Kerstin var en plikt-människa. Disciplinerad:
-Jag företräder en myndighet. Jag gör mitt   bästa för att sköta de uppgifgter som jag åtagit mig, och som åläggs mig."

Kerstin hade fullt förtroende för polisen, liksom för alla andra samhällets myndigheter:
-Jag sköter mitt. Och jag förväntar att andra sköter sitt!"

Hennes livsinställning uttrycktes med Karin Boyes dikt ÖNSKAN:

Om av det långa livet
en enda dag var kvar
Då sökte jag det vackraste
som jordelivet har.
Det vackraste på jorden
är bara redlighet,
men det gör ensamt liv till liv
och verklighet.

Kerstin gick in i den eviga vilan 15:e mars 2008.   Hennes sista medvetna frågor gällde Olle.

Ruben Print This Post