I USA blir det ett våldsamt rabalder när en
polisman råkar ta död på en svart medborgare. När en svensk polis råkar ta död
på en svensk pojke, blir det på sin höjd ett frågetecken i pressen.
-Sånt händer
inte här!”
Jag tror alltså
– på fullt allvar – att polis i Sundsvall har tagit livet av min son Olle.
Olle, 18 år, är försvunnen efter en skolfest. Polisen ---Länspolisen - har en förklaring:
- Den som är så berusad som Olle var den aktuella kvällen, får ju till en del
skylla sig själv om han råkar ut för olycka!”
Nu är det ju
egendomligt att det enbart polisen som vet, att Olle var berusad. Andra som
träffade honom den här kvällen – klasskamrater och en timmerbärgare – uppfattar
inte Olle som onykter. Jag tror att polisen ljuger. Jag tror att Olle gick rakt
in i den fälla, som polisen gillrar vid Flickskolan för att fånga den tjuv som
gjort inbrott i skolan. Uppe vid järnvägsövergången väntar Olle på sin kamrat
Axell, som tidigare på kvällen dragit ut på stan. De hade sina cyklar intill
fastigheten vid E14.
Nu hör Olle
utryckningsfordon och trafiksignaler längre ner på Floragatan, intill det s. k.
Gymnastikhuset. Nyfiken och utan misstankar kommer Olle travande. Han välkomnas
av en polispatrull, under befäl av den ökände Eriksson. Olle får några barska frågor
om vad han heter, och varför han är i Sundsvall? Olle blir rädd. Hans stamning
blir värre än vanligt. Irritationen stiger:
Svara om du kan!” Han får några raska slängar av polisbatongen.
Ett vittne hör någon – en mansröst – skrika AJ; AJ….
Jag har
ingen uppfattning om hur Olle dör. Det kan ha skett på samma sätt som det
skedde i Amerika: En övernitisk polisman kväver honom.
Jag kan följa Olles steg ner mot Gymnastikhuset. Här slutar
Olles fotspår. Härifrån har han alltså på något sätt blivit fraktad. En
vittnesuppgift – som mörkades för oss anhöriga – antyder att Olle kan ha sänkts
i Alnösundet.
Sånt händer inte här! En stengrundad mentalitet förklarar
pressens och allmänhetens tystnad. På sin sida har polisen det svenska
tänkandet, den svenska trötta demokratin.
Övergripande organ i vårt samhälle, J O, J K, Landshövdingar,
Landtingsmän, Riksdagsmän, har granskat ärendet, nåja, kanske inte granskat,
men i alla fall uttalat sin aktning för all granskning som sägs ha bedrivits, i
varje fall varit avsedd att bedrivas…
En annan gynnsam pluspoäng som tillfaller polisen, är TIDEN! Tiden
som med tiden löser alla problem.
Nu är jag trött. Ser tillbaka. Minns åren av sökande. Minns
år av misslyckande. Åren av sorg. Ordet som faller ut är RESIGNATION.
Lilla Olle! Min son! Jag sörjer dig och jag inte kunnat göra
någonting för dig..
Någon bråkar på mig över att jag bråkar för mycket. Varför
skulle jag inte bråka? Det är ju min son det gäller.
Någon bråkar på mig över att jag kritiserar polisen. Jag kritiserar
inte polisen. Jag redovisar endast vad som händer i ett samhälle där polisen förvaltar
ett oerhört förtroendekapital. Hur förvaltar man, och använder, detta kapital?
Ruben Högbom
