Det har gått några år nu sedan vi i skolan
läste de nordiska gudasagorna – om Tor och Oden och Balder… Om Midgård och
Valhall och om jättarnas värld, det ödsliga Utgård. Men kanske kan vi lära
någonting från de gamla sagorna.
Minns du historien om Balder, den gud som
representerar godhet, sanning och kärlek? Balder hade varit deppig en tid. Han
hade haft onda drömmar. Han drömde att alla varelser, asar, människor och
alfer, såg snett på honom. Balder hade börjat tro att man ville ta livet av
honom.
I Valhall
såg man allvarligt på Balders bekymmer. Man tillsatte en kommitté med självaste
Oden som ordförande. Man bestämde att ta ED av alla varelser på jorden, av
allting som finns, av allt som flyger och flaxar, av enar och stenar, av berg och
vatten.
Ingenting skulle nu kunna skada Balder! Så ordnade man ett partaj för
att fira Guden. Alla som ville kunde kasta sten på honom, eller försöka skada
honom med spjut eller pil. Men allting misslyckades, Balder bara stod där och
log mitt i stenregnet.
Men det fanns
en figur som inte var nöjd med att Balder firades. Han hette Loke och han var
avundsjuk. Han listade ut att det fanns en liten buske – mistel – som inte
undertecknat eden om att inte skada Balder.
Det var gudinnan Frigga som gått
runt med listan. Hon tyckte att misteln var allför obetydlig för att kräva ed
av. Men detta hade Loke alltså snappat upp! Han skar en kvist av misteln och
gjorde en pil av den. Så satte han pilen i handen på den blinde guden Höder och
sa:
- Visa också du heder mot Balder genom att skjuta på honom! Höder sköt av
pilen. Den träffade så illa att Balder dog. Sorgen i Valhall var oerhörd. Men
den elake Loke undkom inte sitt straff. Man band honom med järnkättingar i en
grotta. Kättingarna fäste man i klippan.
Ovanför Lokes huvud hängde man en
giftorm, som med jämna mellanrum droppar etter-droppar på Lokes huvud. Undra
inte över att det finns jordbävningar! Det är Loke som sliter och rycker i sina
bojor när hans maka, den trogna Sigun
går ut för att tömma skålen som blivit full av ormens etter. Det där är ju bara
en dum saga, säger du.
Tänk då på att i vår tid finns det människor, som utan
att ha någon som helst naturkunskap påstår att vi människor kan styra klimatet,
och kräver att bli respekterade!
Men tillbaka
till Balder. Vad kan vi lära av den historien? Vår stats-minister är alltså
skjuten till döds där på Sveavägen. Mördaren har undkommit. Utredningen har i
domstol – förgäves - försökt fälla en gärningsman.
Historien berättar att
Balder skulle ha dött om han inte hade skyddats av ederna. Men nu hade den onde Loke snokat reda på att
det fanns en liten buske som Frigga gått
förbi. Och den använde han sig av. Balder dog. Palme hade ingen speciell lag
som skyddade honom. Endast vanlig gammal svensk lag, grundad på Mose lag: DU
SKALL ICKE DRÄPA!
Nu finns det
en och annan optimist som TROR att Palme INTE dog den där kalla februarikvällen. De
som regisserade föreställningen VET att
Palme INTE dog!
Det som är
avgörande för min uppfattning är den, att skytten på Sveavägen TROR att han är gärningsmannen. Han
vet inte att hans pistol är manipulerad. Han vet inte att hans pistol är laddad
med två skott, med två kulor som knappast har kraft att lämna loppet. Men
skotten avger rökpuffar. Knallarna uppfattas som normala pistolskott.
Den arme
skytten är oskyldig till mord på Olof Palme. Ansvaret för Palme-dramat ligger
helt på den organisation som planerade och genomförde företaget. / Ruben
