Åter Floragatan

Åter Floragatan.

 Jag råkade höra en intervju med Göran Rosenberg, där han berättade på T V om sin far, lägerfånge i Auschwitz.

Göran Rosenberg sa : Det är nödvändigt att minnas. Det som hände mitt i Europa i vår tid kan hända igen om vi tillåter oss att glömma. Auschwitz är en påminnelse om att det mest otänkbara kan ske – hur människor kan bli brickor i ett system, ett system som beordrar och skyddar.

I Sundsvall har det inte försvunnit några millioner lägerfångar. Bara en 18-årig gymnasist. Vi anhöriga kan inte tiga om Olle och säga: Det är så overkligt. Det är bäst att glömma!

Det som skedde i Nazi-Tyskland var overkligt. Ofattbart. Och ändå är det en verklighet. Göran Rosenberg förbjuder oss att glömma.

Det som hänt Olle är ofattbart. Overkligt. Men det har ändå hänt. Och vi anhöriga vill inte tiga.

Verkligheten när det gäller Olle är den:

1. Han uppehöll sig vid 22-tiden på Floragatan, onsdagskvällen den 7 september,

2. Ett antal poliser spanade i kvarteren vid Floragatan efter en förmodad inbrottstjuv.

3. Ett vittne berättar hur hon vaknat av bråk nere på gatan. Hon hörde dunsar mot plåt och hörde någon skrika Aj – Aj. Upprörda röster.   Smällar i bildörr. Vittnet avfärdades av utredningsledaren med orden: Det var ju en äldre person…

4. Utredningen har redovisat alla möjliga uppslag. Men man har undvikit allt som har koppling till Floragatan, till vittnesuppgift om dunsar och skrik, till bromsspår, till Olles glasögon och cykelnyckel, som fanns intill det s k Gymnastikhuset.

Jag uppfattar polisens handläggning av utredningen gällande Olle som manipulerad. Grovt ohederlig.

Och om man gör anspråk på att ha drivit en målinriktad utredning, så är denna under all anständig nivå.

 Döm själv: Uppslag H:20

En ung man, tillfälligt anställd på en bar i anslutning till Floragatan, uppger att sent på kvällen 7.9 kom en lång, mörkklädd pojke in i baren, men gick ut igen när han såg att man höll på att stänga.

Vi meddelade spaningsledningen mannens uppgifter. Efter någon dag frågade vi: - Vad fick ni ut av samtalet med mannen på baren?
Svar: - Uppgiften är ointressant i det som gäller Olle Högboms eftersökning.

Grabben på baren var nykter, och Olle var ju berusad…

Vad svarar man på sånt….

Hälsn. Ruben

Floragatan 2

Floragatan 2

Ang. Olle Högboms försvinnande:

A: Den sorgliga verkligheten: Vår son Olle är försvunnen. ( 7 september 1983 )

B: Den ohyggliga gärningen: - Det ligger en våldshandling bakom Olles försvinnande!”   ( Polismästare Tore Pettersson, Härnösand )

C: Den osannolika sanningen: Det är poliser i Sundsvall som slagit Olle.

Jag redovisar här de fakta som finns noterade i utredningen, samt spaningsresultat av vår egen eftersökning. I vissa av punkterna nedan finns inte faktaunderlag ( = fynd, vittnesuppgifter ) Jag har då angett ett händelseförlopp utifrån kända omständigheter, till exempel min kännedom om Olles fysik, hans temperament och värderingar.

1.Olle befann sig vid järnvägsövergången på Floragatan vid den tidpunkt som är aktuell. Troligen väntade han där på sin kamrat Axell, som dragit ut på stan medan Olle pratade med dykaren.

2. Längre ner på Foragatan, i Gamla Flickskolan, går ett larm om inbrott. Två personer har setts krypa in i byggnaden genom ett sönderslaget fönster. Den ene av de förmodade inbrottstjuvarna påträffas och förs till det närbelägna polishuset.

  Dnr  H 45:3

3. Ett antal poliser spanar i området kring Floragatan, ensamma till fots, eller som patrull i bil, efter den person som antas ha dragit från skolan i samband med larmet.

   Dnr  H 45:2

4. Olle uppmärksammar oväsen längre ner på gatan och traskar neråt på Floragatan för att ta reda på vad som pågår.

5. Olle hinner ett kvarter, till övergångsstället vid läroverkets Gymnastikhus, norra entrén.

6. Här uppmärksammas han av två poliser, som i Olle ser den efterspanade inbrottstjuven.

7. Bilen panikbromsas - bromsspåren uppmärksammas och fotograferas.

      Dnr  H 43:5

 8. Två poliser kastar sig ur bilen och attackerar med hotfull kroppskontakt och närgångna frågor den långa pojken.

9. Olle blir skrämd. Hans talförmåga blockeras. ( Olle besvärades av stamning )

10. Polisernas irritation växer. Olle får ta emot batongslag.

ll. En kvinna, boende på andra våningen i det s k Gymnastikhuset, vaknar av bråk och höga röster  från gatan under hennes sovrumsfönster. Hon rapporterar också att hon hört dunsar mot plåt, och att hon hört någon skrika AJ - AJ!

  Dnr H 47

12. Olle blir indragen på asfaltplanen framför husets entré. Här blir han utsatt för våldsam misshandel.

 Han förlorar sina glasögon – av orienteringsmodell – och sin cykelnyckel.

  Dnr H 43:5

13. Jag har kunnat följa Olle fram till asfaltplanen framför Gymnastikhuset. Här upphör hans fotspår.

 Härifrån har han blivit transporterad.

The rest is silence.

En omfattande utredning finns – tio kilo papper. Trams.

En tydlig avsikt kan noteras: Man har inte dragit några slutsatser av uppgifterna från Floragatan – där Olle bevisligen sist uppehöll sig.

Nu säger du, kamrat medborgare Svensson: Sånt händer inte här! Poliser är snälla och hjälpsamma varelser!

Då vill jag återge vad en av mina vänner berättar – en person som inte riskerar att hamna i parlamentet:

-Ja, jag har slagits med polisen. Jag vet att jag har skadat någon. Man blir ju förbannad när dom hugger en, och man inte har gjort nånting.

Men nu har jag slutat att slåss med pollisen.  Jag lägger mej bara ner och låter dom ta en.

Dom är ju så många. Och när dom börjar skaka, då blir dom farliga! Då slår dom besinningslöst.”

En av mina ungdomskamrater berättar:

-Under hela mitt yrkesverksamma liv har jag arbetat inom brandvärnet. Som ambulansförare har jag varit med och tagit reda på påverkade ungdomar, som varit utsatta för polisens övervåld.

Jag har funderat mycket över vad som hänt din pojke. Jag vet vilka som var ute den där kvällen. Och det var inga snälla gossar.”

Jag sätter punkt för idag, hälsningar till alla tappra läsare!

Ruben